15 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Diakonia, samfunden och den yttre missionen

Biståndsorganisationen Diakonia behöver integreras med de samfund som är uppdragsgivare. Det har Magnus Stenberg, en av Diakonias medarbetare i Asien, skrivit både här i Nya Dagen och i Sändaren.Stenberg för ett mycket förnuftigt resonemang. Möjligen är han före sin tid, det återstår att se. Hur som helst måste någonting hända när det gäller arbetsgemenskapen mellan Diakonia och de sex samfund som står bakom organisationen.I sina trycksaker brukar Diakonia deklarera att 1 800 församlingar står bakom Diakonias arbete. Jag har en känsla av att många av dessa församlingar känner sig ganska löst knutna till organisationen. Det är inte ens säkert att alla dessa församlingar har ett ombud för Diakonia.Jag tycker inte att Diakonias insamlingsresultat genom församlingarna är helt lysande. För år 1999 anges 11 miljoner. I den summan ingår – så långt jag förstår – församlingsanslag, enskilda gåvor, testamenten och insamlingar.Innan en integrering blir verklighet kanske vi redan nu ska försöka knyta samman församlingarnas yttre mission och offren till Diakonia. Personligen har jag den lokala församlingens uppdrag att tala och arbeta för Diakonia. Jag upplever mer och mer att jag borde få församlingens uppdrag att propagera för vår yttre mission samtidigt. Det går knappast att skilja mellan bistånd och mission.Jag bor i norra Västerbotten, och sedan ett antal år tillbaka har jag önskat, att vi skulle få ett ”Norrlandsfönster” i form av en arbetande person med närhet till givarna. Någon som på heltid kunde driva insamlingsarbetet för Diakonias bistånd och församlingarnas yttre mission. Centralt har varken Diakonia eller samfunden möjlighet att göra detta. Men en brinnande person, kvinna eller man, skulle kunna utföra storverk. En del jag talat med om saken säger att det inte finns pengar till detta. Men projektpengar har skakats fram gång på gång under de senaste åren. Och detta är ett projekt.I församlingen sjunger vi: ”Giv fantasi att finna nya vägar”. Hur är det med vår fantasi i missionsarbetet?I den missionsförsamling som jag tillhör som pensionär har vi lyckats ganska väl med att få Diakonia känt i församlingen och den närmaste kretsen. Några av oss har arbetat metodiskt för detta. Glädjande nog har vi nu 14–16 böss- skramlare, som lärt sig att möta folk ansikte mot ansikte på gator och parkeringsplatser. De har under de senaste åren samlat in många sköna tusenlappar.Jag ser det helt enkelt på det sättet, att vi kan öka den ekonomiska bärigheten för både bistånd och mission.

Fler artiklar från Debatt