15 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Feminismen vill inte omyndigförklara Bibeln

En vanlig föreställning i konservativa kretsar är uppdelningen mellan manligt och kvinnligt som absolut sanning. Trots att de som hävdar denna uppdelning ofta inte vill påstå att alla mellanmänskliga förehavanden i Bibeln är gudomligt inspirerade använder de denna hebreiska uppfattning av manligt och kvinnligt som grund för sitt vidare resonemang. Slutsatsen blir då att Gud är manlig. Men vad är manlighet och vad är kvinnlighet? Är våra uppfattningar om manligt och kvinnligt universella sanningar som vi bibeltrogna kristna har rätt att klistra fast på Gud?Feminism är inte en rörelse som på något sätt skulle vilja omyndigförklara Bibeln som Guds ord, vilket Gunnar Persson (7/11, 11/12) av någon anledning verkar tro. Den kritik som har riktats mot befintliga bibeltolkningar gäller inte substans, men språket som bristfälligt (till skillnad från odugligt) redskap att kommunicera ”Jag Är”. För att ge en förståelse av vem Gud är måste Gud använda bilder som till exempel en god herde, eftersom ”Jag Är” är ogreppbart.Precis som Daniel Nilsson (11/12) skriver indikerar många bibliska bilder av Gud att Gud är initiativtagande, givande, kraftfull etcetera – något som i den kultur Bibeln skrevs och tyvärr i vissa kulturer fortfarande betraktas som maskulina personlighetsdrag. Människan är i sitt förhållningssätt till Gud ofta beskriven som emottagande, svag, underdånig etcetera, något som i ovan nämnda kultur betraktades som feminina drag. Utifrån detta drar somliga likt Daniel Nilsson slutsatsen att Gud är manlig och människan är kvinnlig.På ett ytligt plan kan det verka som om kvinnor och män är psykologiskt olika. Entydig psykologisk forskning visar dock att könsskillnader inte är biologiskt skapade utan inlärda. De är socialt konstruerade, hur genuina de än känns, ser ut eller på andra sätt verkar vara. Kvinnor föds lika lite med högklackade skor som pojkar föds med skor med fotbollsdobbar. Lika lite föds pojkar som mer livliga och initiativtagande, eller flickor som mer känsliga och sociala. Ledande forskning visar att spädbarn från sex månaders ålder börjar lära sig könsroller, således kan man inte använda sin föräldramässiga erfarenhet av sin tvååring som ”hellre leker med dockor” för att säga något om könsskillnader.Män är nämligen inte mer initiativtagande än kvinnor. Det skulle vi lättare se om vi i Kristus klädde av oss den kultur som härstammar från syndafallet där Gud förutspådde mannens vårdslösa dominans och kvinnans påtvingade underkastelse. Årtusenden av ojämna maktförhållanden har skapat olika roller som i sin tur har format vad som betraktas som kvinnligt och manligt. Det kvinnliga har blivit mer mjuka drag – en följd av relativ underordning, medan det manliga har blivit mer fyrkantiga drag. Därmed har vi förlorat halva vår mänsklighet.Män och kvinnor behöver båda lika mycket av de så kallade manliga och kvinnliga dragen för att vara hela människor i Guds ursprungsintention. Att som Daniel Nilsson hävda att attraktionen mellan könen behöver ligga i konstitutionella skillnader är helt taget ur luften! Alla forskningsrön visar att jämställda förhållanden både är lyckligare och håller längre. Det är ojämställda förhållanden som brister. Åtminstone under ytan. Jesus dog på korset bland annat för att läka denna könsskism.Eftersom den hebreiska kulturen inte kunde se kvinnor som initiativtagande etcetera, begränsade Gud sig för att möjliggöra gudsuppenbarelsen för vår brustna mänsklighet genom de bilder som i dåtidens kultur var bärare av dessa personlighetsdrag – oftast män. Detta faktuella påstående är inte ett förnekande av att Jesus känner Fadern eller att Bibeln är Guds ord. Jag blir mer bedrövad för de förtryckta kvinnornas skull, som läser Gunnar Perssons blinda påståenden än jag blir för egen del – med vilka han vill ”göra denna lära känd” trots att han bevisligen inte vet vad den går ut på.Det hör till god argumentationsmässig sed att i en debatt inte lägga saker i munnen på motdebattörerna som dessa inte står för, eller att som skenmanöver använda bibelord som ej har med sakfrågan att göra. Därför är det med viss besvikelse jag tillbakavisar Perssons ogrundade påstående att vårt förtroende för feministteologin står i kontrast till det kompletta förtroende jag som feminist har för Jesus Kristus som Guds son och universums odiskutable herre.De mansbilder som Persson och andra så ivrigt strider för att bevara lockar inte människor närmare Gud, är feltolkade och bygger på cirkelresonemang. Samma personer som leder dessa konservativa resonemang brukar även föra fram påståendet att barn behöver två föräldrar och perspektiv för att skapa en trygg självbild – ett manligt och ett kvinnligt. Om det nu är så, hur kan ni då tro att Gud som förälder bara är man? Varför bemöter ni inte Carina Jarlsbondes argument om att det ord som på hebreiska betyder ”far” lika gärna kan betyda förälder? Är det för svårt att förstå att ett språk kan vara konstruerat på ett sådant sätt, och att det inte ger oss rätt att översätta enligt vår indoeuropeiska språktradition?Gud är en tidlös och genuslös Gud, ej bunden av våra kulturer och moden vilka vissnar som gräs. I stället för att försöka övertyga om att Gud är man, försök övertyga om att Gud är kärleken, sanningen, livet. Det är nyckeln till att förmedla den Gud som gjorde man och kvinna till sin avbild och som drev sig själv att för oss offra sin son. Kanske kan ni då även upprätta den Guds- och mansbild ni nu svärtar ner. Annars driver ni kvinnorna bort från den Gud som älskar dem samtidigt som ni förväntar er väckelse.

Fler artiklar från Debatt