15 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Politik och trendkänslighet styr Sveriges universitet

Vid det här laget har få missat ”fallet Gerner” i Lund. Där sökte några radikalfeminister i en lärarförslagsnämnd hindra den erkände historikern Kristian Gerner, med hänvisning till hans påstått felaktiga kvinnosyn, att få den professur till vilken eniga sakkunniga förordat honom. Efter en proteststorm bestämde lundarektorn Boel Flodgren (som en gång stöttade Carl Thams feministprojekt) att Gerner ska få tjänsten.Är historien därmed ur världen och den akademiska friheten säkrad? Man kan tvivla på det. I många mindre uppmärksammade fall söker forskare med politiska förtecken påverka tillsättningar, stipendier, anslag etcetera. Det sker med hjälp av relationer som skapats mellan socialdemokratin och forskningen, liksom på grund av att 68-rörelsens psykologi och taktik används av många.Detta, att universitet mår bäst av självständighet har inte ”gått in”. USA-sociologen Robert Nisbet har talat om ”transpolitik”, det vill säga att för politiska syften gå vid sidan om demokratins regler. Metoden används i dag av många feminister vars nätverk mer än öppna kanaler blivit maktorgan med godtycke, låg insyn och drag av sekt. Det kan för dem räcka med att forska på ”fel” ställe, eller med medel från företag. Man hjälper varandra att blockera tjänster till vilka ”fel” personer söker, och så vidare.Det har när en tjänst tillsätts gjorts utlåtanden som (diskret) håller en politiskt, könsideologiskt oönskad person borta. Först en lagom dos beröm – därpå avslag! En marxistisk eller feministisk professor fördömer naturligtvis inte en persons meriter direkt – man hänvisar till diffusa brister i den.Skulle handlandet väcka kritik drar man (som statsvetarprofessorn Maud Eduards) till med att ”vi står på de förtrycktas sida”. Många känner olust över metoderna, men få vågar protestera.Vad feministers nätverk inte själva gör, hjälper en osynlig hand till med. Det är den rädsla många känner att inte vara nog följsamma. Tag till exempel den marxistprofessor i Göteborg som utan att blinka satte fem kvinnliga doktorander överst på ranglistan för utlysta forskarstipendier. Flera forskare säger att de när feminister deltar i möten får väga sina ord väl för att inte förarga dessa.I Gerner-fallet höll sig ändå politikerna borta. Kanske de redan gjort sitt? Betänk att utbildningsdepartementet, UHÄ med flera fortlöpande sänder ut könspolitiska signaler, som talar om hur fall som detta ska lösas.Genom svårgripbara censurmekanismer främjar forskarsamhället självt regeringens mål utan att denna behöver ingripa. Ve den som har fel åsikt, till exempel är konservativ, idealist eller troende. Många tjänstetillsättningar och medelsbeslut blir medel att kolla politiska åsikter respektive trendkänslighet mer än meritjämförelser.Vi har tyvärr ett enda, statligt universitetssystem. Beslut fattas, pengar fördelas av myndigheter, till förfång för tankens självständighet. Bör staten alls ha monopol på att utbilda och forska?Behövs det inte mer av tävlan och jämförelser, inte minst på de känsliga samhällsvetenskapliga och humanistiska fälten? Behöver inte vårt universitet bli fritt från staten, till exempel som Svenska kyrkan? Kunde det komma igång en debatt om detta vore det värdefullt.

Fler artiklar från Debatt