11 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Våldsromantisk vänster stöder självmordsattacker

”Intifadan är palestiniernas fredsprocess” vrålar talaren i Kungsträdgården. Sedan skriker alla tolv tusen åskådarna tillsammans i kör: ”Persson hycklare” och ”Länge leve intifadan”. Det är ungefär samma masspsykos som vi kan se på Råsunda under ett fotbollsderby.Det är vänsterpartiet som firar första maj i Stockholm i år. Någon tid för eftertanke eller paroller om fred är inte att tänka på. I stället hyllas det blodiga uppror som kallas intifadan, där självmordsattacker och skoningslös vedergällning ersatt förhandling och framtidstro.I vänsterpartiets första maj-demonstration syntes samma våldsromantik som vi såg under 70-talet i Västeuropa och under de senaste åren när den antikapitalistiska rörelsen ställt till med upplopp i samband med EU:s toppmöten.nDet finns en dramatik i upproret, som många inom vänstern lockas av. Men det finns också en baksida – kravallernas regissörer som alltid slipper undan, offren och deras anhöriga, det spirande hatet och den mörknande horisonten. Våldet i Ramallah, Jenin och Gaza är lätt att glorifiera om man sitter bakom ett tangentbord i Sverige.Efter den unge aktivisten är det Gudrun Schymans tur. Partiledaren äntrar podiet. Dagen till ära bär hon en svartvit palestinahalsduk med en karta över Mellanöstern där Israel inte finns med utan allt är ett Storpalestina. Nu är det plötsligt inte bara den israeliska ockupationen av palestinska områden som ska bekämpas. Nu saknar Israel rätten att få finnas till överhuvudtaget.Man kan undra om Gudrun Schyman är så naiv att hon inte tar reda på vilket budskap hon bär på halsduken, även om det står på arabiska? Vill hon på allvar att den stat som bildades för att ge skydd åt den spillra av det judiska folket som överlevde utrotningslägrens fasor ska köras ut i havet?Förhoppningsvis vill inte Gudrun Schyman det. Men det vill många av medlemmarna i hennes ungdomsförbund, Ung Vänster. Tillsammans med syndikalistiska ungdomsförbundet, som springer runt i matbutiker och förstör israelisk frukt, brukar Ung Vänster arrangera demonstrationer mot Israel. Deltagarna bär tröjor där det står ”Burn Israel Burn” på och skriver i uttalanden att ”alla metoder är legitima” för att bekämpa Israel. Det senare kan endast betyda en sak: ett stöd till de självmordsattentat som orsakat sådan blodspillan, förödelse och psykisk terror under de senaste åren.När våldet trappas upp och vi ser tragedier upprepa sig gång på gång, kan aldrig lösningen vara ytterligare våld. Stödet till intifadan är inte något stöd till palestinsk befrielse, utan tvärtom ett stöd till fredens motsats. Samma sak gäller de grupper som ser en fortsatt ockupation eller våldsamma vedergällningar som en framkomlig väg. Den politiken manövrerar Israel bort från den öppenhet och fredliga strävanden som präglat landet under hela dess existens.Om vi spelar tillbaka bandet till första maj. Varför reagerar ingen när talkörerna pågår, eller efteråt? Hur kan tolv tusen personer i taktfasta utrop på kommando hylla ett blodigt krig som hotar sätta en hel region i brand? Hur kan freden kännas så avlägsen för politiker i Sverige, när vi själva haft fred i två hundra år?

Fler artiklar från Debatt