11 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Kyrkorna får inte svika – den här gången också

Vad hade hänt om inte USA gripit in och besegrat det nazistiska Tyskland? Den frågan ställer Bengt-Ove Andersson i en kommentar (Nya Dagen 16/1) till min artikel om vikten av att nu säga nej till krig mot Irak (Nya Dagen 20/12 2002).Anderssons kommentar innehåller tre perspektiv, som, både var för sig och ännu mer tillsammans, ter sig skrämmande. Enligt vad jag förstår strider de bjärt mot vad som innefattas i kristen tro. Det finns därmed en fundamental skillnad mellan oss. Det kan vara angeläget att denna skillnad mejslas ut så tydligt som möjligt. Därför detta försök till svar.USA:s ingripande i andra världskriget var motiverat, eftersom det aktivt bidrog till att besegra det nazistiska Tyskland. Det är Anderssons viktigaste utgångspunkt. Hans tanke är att om krig leder till ett försvarbart resultat, bör det bejakas. Ett eventuellt krig mot Irak är på samma sätt motiverat. Syftet att avlägsna Saddam Hussein är gott nog. En sådan etisk hållning kallas utilitaristisk, det vill säga handlingars etiska värde bestäms av vilken nytta de anses åstadkomma. I mer förgrovad form kallas det att ”ändamålen helgar medlen”.Kristen tro, däremot, innefattar bekännelsen till grundläggande och oföränderliga värden. Värden som inte får kränkas, oavsett vilka resultat en tillfällig avvikelse skulle kunna medföra. Dit hör naturligtvis det viktigaste av allt, nämligen kärleken. Dit hör, som en följd, respekten för varje människas värde och värdighet. Att utsätta andra människor för våld och förnedring är i alla lägen oförenligt med kristen tro.En kristen går in under lidandet och övervinner det onda med det goda. Detta så totalt annorlunda mönster framställs mycket tydligt i evangelierna, främst naturligtvis i Jesu död och uppståndelse, utöver allt annat framställt som ett mönster för varje kristens livshållning. Det är en fundamental skillnad mellan nyttoetiken och trons bekännelse till okränkbara värden.Det andra, som är slående i Anderssons kommentar, är avsaknaden av empati. De som drabbas av kriget nämns inte. Grunden för empatin i kristen tro är detta oerhörda, att se Kristus i varje medmänniska. Kriget drabbar alltid främst de oskyldiga, i det här fallet den redan lidande irakiska civilbefolkningen. Barn, kvinnor och äldre. Och vad händer efter kriget? Vilka blir följderna i regionen? Vilka blir följderna för konflikten mellan israeler och palestinier? Om den krisen förvärras ytterligare hotas den israeliska staten inifrån och palestiniernas lidande förlängs, som om 50 år inte vore nog. Vad händer med tio miljoner svältande i Etiopien och Eritrea, beroende av hamnen i Dijbouti, som stängs om kriget kommer? Hur ska vi hantera terrorismen, som givetvis kommer att öka både i omfattning och aggressivitet?Ett av de mest grundläggande dragen i kristen tro är just förmågan till empati, att kunna känna med andra. I Anderssons kommentar saknas detta perspektiv helt.B-O Andersson tycker inte att vare sig enskilda, kyrkorna eller den svenska regeringen bör ha synpunkter på USA:s förberedelser för krig mot Irak. Ett onödigt och omotiverat ansvarstagande, menar han. Från trons utgångspunkt ter sig detta så helt annorlunda. Evangeliet har något att säga till allt som berör människors livsvillkor. Kyrkan har en profetisk roll. Den har att se vad som verkligen sker. Den har att ”märka” tiden.Ett alternativ till USA:s ingripande i andra världskriget hade ju varit att kriget aldrig brutit ut. Att den tyska opinionen förhindrat 1930-talets politiska utveckling. Att kyrkorna, i alla dess skepnader, hade sett vad som verkligen hände och talat till sin egen tid. Men de teg. Åtskilliga tyska kristna gav i sin blindhet tvärtom Hitler sitt stöd och banade därmed vägen för den katastrof som kom.Vi kan ta ett i tiden mer närliggande exempel. Varför förhindrade inte kyrkorna i Rwanda folkmordet? Den kanadensiske journalisten Hugh McCullum har skildrat kyrkornas bristande ansvarstagande i den skakande boken ”När änglarna svek oss. Rwandatragadin och kyrkorna”. Andersson vill att vi alla tiger, också denna gång. Men tron och kyrkan måste tala. Alternativet är att först försvagas och sedan gå under.Nyttotänkandet, bristen på empati och oförmågan till ansvarstagande utöver egenintresset, allt är typiska drag i den kulturskymning, som drabbat västvärlden. Kristen tro däremot försvarar okränkbara värden, känner med alla människor och tar ansvar i en värld utan gränser. Det är den stora, och skakande, skillnaden.

Fler artiklar från Debatt