11 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Skakande om åldringsvård i tv:s ”Uppdrag granskning”

Återigen ett skakande reportage om vanvård inom äldreomsorgen. Denna gång i ”Uppdrag granskning” i tisdags från sjukhemmet Milstolpen i Borås. Och som om inte det vore nog en svamlande ordförande i kommundelsnämnden som verkade totalt inkompetent.Det ska sparas på blöjor”, ”Han låg i sin egen avföring”, ”Hon hade inte fått mat och vatten på flera dygn”, ”Efter hans död så visade det sig att han hade krossat bröstben och flera frakturer på revbenen”, ”Nej det finns inte tid för de boende”, ”Det finns inte tid för de anhöriga”, är citat ur reportaget.På min näthinna fastnade  den anonyma gamla kvinnans rynkiga och darrande haka när hon matades med yoghurt och när man fuktade hennes torra läppar med vätska. Jag tänker på min äldsta väninna Maja som är 87 år och som fortfarande betraktar livet med nyfikenhet. Hon hör sämre och har opererats för grå-starr och ibland säger hon: Det är så besynnerligt det här med att åldras. I själen är jag fortfarande 20 år men när jag ser in i spegeln ser jag ett ansikte, rynkigt som ett russin, och förstår att jag blivit gammal.Jag tror att man någon gång vid 25 upphör att åldras. Barndomen och tonårstiden är troligtvis den tydligaste och mest turbulenta tiden i livet. Man upplever så tydligt åldrandet från barn till tonåring till vuxen som är vid 25 ungefär.Och visst är det så det måste vara för dem som på sin ålders höst drabbas av åldersrelaterade sjukdomar. Vården av de gamla och dem som inte längre kan ta hand om sig själva, är som en skräckfilm. Var finns empatin, ömheten, tiden och respekten? Ett samhälle där äldre inte vågar åldras vad ger det för signaler?
Fler artiklar från Debatt