08 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Det går att skilja på kristen tro och gnostisk villfarelse

Ärkebiskop KG Hammar har i Svenska Dagbladet reagerat på att pingstvänner och katoliker enats om ett gemensamt Jesusmanifest, ett manifest som han tydligt kränkt uppfattar som ”en kritik som träffar rakt in i det mest personliga i en människas liv, även i en ärkebiskops”. Hans utförliga svar är en uppvisning av den teologi han (och undertecknad) mötte vid våra teologiska fakulteter under 60-talet. De flesta har sedan dess insett svagheterna och gått vidare. Icke så Hammar.Hammars vision av kyrkans trosmedvetande tycks vara en ”rymd” utan herdar men med viktlösa astronauter som förlorat varje tänkbar förankring till något som är möjligt för alla att erfara och referera till. Han tycks lugnt utgå från att vi är helt utlämnade åt enbart mänskliga, inomvärldsliga tolkningar av denne Jesus av Nasaret om vilken Skriften vittnar på ett så mångfasetterat sätt. Till att möjliggöra sådana tolkningar har Jesus själv förhållit sig suveränt likgiltig.Han har inte skrivit något med egna ord för att garantera sitt budskaps trogna tradering. Han har inte till sina första lärjungar valt skriftlärda och teologiskt sakkunniga för att gardera sig mot olika slags missuppfattningar och framtida förvanskningar som hotar att helt vanställa hans ansikte för den mänsklighet som kallats till omvändelse och helgelse, till att bli den nya mänsklighet som kyrkan gör sakramentalt närvarande i tiden.Kyrkans förvissning är att hennes synliga ”kropp”, hennes högst mänskliga organisation, går tillbaka till den första pingsterfarenhet som leder till en apostoliskt grundad gemenskap av med-lemmar. Detta är Jesu garanti och löfte: sanningens och kärlekens ofelbara Ande, Guds helige Ande, som ”drivkraft” och själ i den synliga ”kroppen” av troende. Att kroppen från tid till annan varit tämligen skröplig, besmittad av ”världens” snusk och förnedring, förhindrar ju inte denna i grunden besjälade kropp att leva vidare, hindrar inte den troende i alla tider att verkligen möta sin Herre och Mästare. Anden för oss längre och längre in i kärlekens gudomliga livsgemenskap.För den som förnekar denna andliga realitet och erfarenhet återstår möjligen Hammars kyrkliknande sammanslutning av allmänt religiösa sökare som endast har det gemensamt att man på något sätt fascineras av en gestalt som sade sig vara Guds Son, men för vilken vi då saknar gudomligt bekräftande, och som möjligen är en stackars förvirrad drömmare utan  någon annan ”rymd” än den som också är Hammars.Kristna har alltsedan begynnelsen på goda grunder ansett sig kunna avgränsa tron från sådan gnostisk villfarelse. Bibeln tolkas för Kristustroende i den Ande som inspirerat den eller inte alls.
Fler artiklar från Debatt