17 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Hotas pingströrelsens identitet av radikala nutida förändringar?

I Nya Dagen, 20/2 presenteras en undersökning, som visar att pingströrelsens förkunnelse på viktiga områden ändrats. Pingstpastorerna generellt sett sägs inte längre predika om Den Helige Andes yttringar eller om Kristi ankomst. Förändringarna är dessutom inte bara läromässiga utan även strukturella och attitydmässiga, förändringar som ytterst berör identiteten. Är pingströrelsens identitet hotad i dag?Att vrida tidens klocka tillbaka är inte möjligt och inte önskvärt vare sig för enskilda personer eller för pingströrelsen. Vissa förändringar är nödvändiga och ofrånkomliga och behöver inte leda till identitetskris eller identitetsväxling. De ingår som led i den naturliga förändringen. Radikala förändringar av den bibliskt motiverade trosgrunden kan däremot hota identiteten. Detta gäller i synnerhet om förändringarna sker utan föregående läromässig bearbetning och om de först meddelas medlemmarna i form av spektakulära nyheter i pressen. Det skadar identitetskänslan hos enskilda pingstvänner och berättigar utomstående att ifrågasätta rörelsens identitet. Är det sådana förändringar vi bevittnar? Den undersökning som presenterats visar på viktiga förändringar i budskapet om Den Helige Ande och Kristi ankomst. Även om undersökningens representativitet skulle ifrågasättas, vilket jag inte ser skäl till, finns ytterligare likartade exempel på förändringar. Så var exempelvis tidigare ”läran om den bibliska, samfundsfria församlingssynen” ett viktigt inslag i pingstförkunnelsen. Det uttrycket används inte längre sedan pingströrelsen själv börjar fungera som trossamfund genom tillkomsten av samordningsorganet Pingst – fria församlingar i samverkan, Pingst FFS. Motsvarande förändring gäller inställningen till ekumeniken. Under Willis Säwes tid som föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm var allt samröre med Katolska Kyrkan helt otänkbart med hänvisning till dess historia och till Bibeln (exempel Uppb. 17:1f)  Nu har ”förhandlingar” inletts mellan pingströrelsen/-Pingst FFS och Katolska kyrkan om ”både  det som förenar och det som skiljer samfunden åt”, enligt Sten-Gunnar Hedin, nutida efterträdare till Willis Säwe och tillika ordf./samfundsledare i Pingst FFS. (Nya Dagen 28/1). Hur förklaras denna typ av förändringar och hur blir de läromässigt bearbetade? Förändringarna ses bland annat som en följd av nutida materialism och därför att en slags hemkänsla i världen börjar sprida sig, enligt intervjusvar. Dessutom sägs talet om Kristi ankomst ha tystnat, därför att tidigare förkunnelse skapat rädsla inför denna tidsålders slutskede.Detta är, enligt min mening, alltför lättköpta förklaringar. Var finns självkritiken?Vilket är bättre – en påstådd ofullkomlig förkunnelse om tidens korthet och kommande räkenskap eller en självpåtagen  (alternativt påtvingad)  tystlåtenhet om Kristi ankomst?  Magnus Wahlström antyder en rimlig förklaring när han säger att ”pingströrelsen i stort har varit dålig på att reflektera kring sin situation och de förändringar som sker”. Därmed fokuseras inte bara omvärldens föränderlighet eller attitydförändringar hos pingstvänner i allmänhet. Även föreståndare och äldstekårer blir inbegripna. Hur lever man på alla nivåer inom pingstförsamlingarna upp till sitt undervisningsansvar?Tas resultatet av undersökningen emot på rätt sätt kommer betydligt ökat utrymme i det ordinarie församlingsarbetet att ges åt en nödvändig och grundlig bearbetning av pingströrelsens budskap. Här hör frågor om upplevelse, lära, andlig tillväxt och identitet hemma i första hand. För att dialog med oliktänkande skall bli fruktbärande krävs medvetenhet om egen identitet, vilket även innefattar vad man tror på.Det är pingstvänner med bevarad och fördjupad identitet som i denna yttersta tid behövs när vi tillsammans med övriga i den kristna familjen presenterar evangelium, glädjens budskap, för våra medmänniskor.

Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Dagens poddar