Samhället är skyldigt att ge hemlösa tak över huvudet

Hemlös är man om man inte har någonstans att bo eller av samhället klassats som utan självbestämmanderätt till att välja var man vill bo.Det finns flera typer av hemlösa, de som av sociala orsaker blivit hemlösa, de som har ett brottsligt förflutet, de som av missbruksproblem blivit det, av familjeskäl som när skilsmässor orsakar separation. En annan kategori är de som kommer till exempelvis Göteborg för studier eller måste flytta på grund av arbete. I somras stod det i Göteborgs-Posten att 20 000 studenter var hemlösa. I dag beräknas minst 12 000 vara hemlösa på grund av sociala, missbruks- och brottsproblem i Sverige, varav minst ett par tusen i Göteborg. Hur många som är hemlösa av familjeskäl är det omöjligt att uppskatta. En del kallas bostadslösa medan andra kallas hemlösa.De som har minst chans att få sin situation förbättrad är de som har sociala bekymmer i form av alkohol- och drogmissbruk, psykiskt handikapp eller brottsligt förflutet. Är inte samhället skyldigt att erbjuda de hemlösa och utslagna någonstans att bo? Vi kallar oss välfärdssamhälle och står snart med bland de tio rikaste länderna i världen. Vilken måttstock ska vi använda för att bedöma om vi är ett rikt land eller ej? Det måste vara hur de svagaste har det i jämförelse med de starkaste.Är det välfärd att bli erbjuden en kyrkbänk att sitta i på dagtid och sova på nattetid? Stadsmissionen i Göteborg tvingades erbjuda sina allmänna lokaler till skydd för de hemlösa när det i december och januari gick under 20 minusgrader. De engagerade gjorde en fantastisk insats men är det ”tak över huvudet” enligt svenska normer? Icke!Samhället har inte rätt att stänga ute dem som på grund av diverse sociala bekymmer hamnat i kläm. Men man har varken tid eller ork att bry sig helt enkelt. Socialassistenter tvingas välja mellan att ordna ett hyggligt boende med eget rum och politikers krav att ”få bort” vissa som enligt deras mening befinner sig på fel ställen. Vad är då fel ställen?Jo, man anser att man bör ha så breda sociala gap som möjligt mellan de rika och de hemlösa att man inte ska se den svåra situation som en hemlös hamnar i. Vi ser detta dagligen på Meros Pensionat & Camping där grannar med pompösa och präktiga hus vill få bort den oas som de hemlösa fått i Askim. Samtidigt försöker olika företrädare för kommunfullmäktige banta den verksamhet vi bedriver i stället för att uppmuntra dem som arbetar för att erbjuda rum och boende till de svagaste och stödja arbetet och komma med tips och förslag på hur man skulle kunna ordna ännu fler platser.Samhället är skyldigt enligt lag att ge alla tak över huvudet. Man är skyldig att låta dem bo där de vill om det finns valmöjligheter. Man är skyldig att ge dem ersättning för mat och logi. Man är skyldig att ge dem ett människovärdigt boende. Vad är då människovärdigt? En kyrkbänk, en madrass på golvet? En husvagn eller en trappuppgång?Det absolut viktigaste för en hemlös är inte om det är tapeter eller målat på väggarna, om det är gröna gräsmattor utanför eller om det är grus, om det ser ut som ett paradis eller om det är skräpigt runt omkring. För den som har tappat allt hopp efter att ha blivit behandlad som patient av olika statliga instanser, är inte det yttre det som väger tyngst. Vår erfarenhet har visat oss att det viktigaste är att bemöta dem med kärlek, respekt, medmänsklighet, omsorg och låta dem vara i fred för att komma till freds med sig själva och upptäcka att de också har ett värde i Sverige.Vi erbjuder husvagn, rum eller stuga till varje boende som kommer till oss och vägrar acceptera inbokningar där inte maten också inkluderas eftersom vi inte anser svältkur vara människovärdig levnadsstandard. Det finns andra som anser att husvagn är en bedrövlig levnads-standard trots att de själva bor varje sommar med familjen i husvagn. Jag föreslår att i stället för att slösa miljoner på utredningar, kommittéer och expertis satsa på dem som redan arbetar med att erbjuda tak över huvudet så att de kan utveckla och växa för att ordna fler platser och därmed minska antalet hemlösa och utslagna på gator och gränder.nKommunalrådets ordförande i Göteborg, Göran Johansson (s) lovade i en debatt i höstas i Billdal att han kunde erbjuda tio miljoner till den göteborgare som kunde komma med en plan som gjorde att Meros Camping kunde stängas. Jag föreslår därför att vi som arbetar med denna problematik bör kunna använda oss av dessa medel för att på sikt kunna ordna den saken.Stadens sociala myndigheter och politiker borde satsa på dem som redan har erfarenhet av hur man arbetar med hemlösa i stället för att ta beslut över huvudet på dem. Stadsmissionen, Frälsningsarmén, Lilla bommen, Betelskeppet, Meros Camping och andra skulle med ett ökat stöd från kommun och landsting kunna lägga upp ett sådant arbete.