15 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Viktigt att trosförkunnare vågar se över sin teologi

nn Med jämna mellanrum uppstår det diskussion på denna tidnings debattsidor om trosrörelsen. Nu är det Benny Hinns besök på Livets Ords Europakonferens som är på tapeten. Det jag i flera år saknat i de diskussioner som förts är det bibelteologiska perspektivet. Ofta rör sig frågorna om praxis – vilka resultat ser man av trosrörelsen och hur ska man se på den, hur gör och lever Benny Hinn, och så vidare.Det är naturligtvis viktigt att de frågorna får tas upp ärligt, men jag tror att frågorna också måste ner djupare eftersom all praxis utgår från den lära man medvetet eller omedvetet praktiserar. Detta har påpekats tidigare i korta insändare, men diskussionen har aldrig tagit fart.Det kanske beror på att vi egentligen behöver ett forum där vi kan samtala om detta på ett mer personligt sätt än på en dagstidnings debattsidor. Dock behöver frågorna upp även här, därför skriver jag detta.nn Jag menar nämligen att det grundläggande problemet är skillnaderna i hur vi läser och förstår Bibeln. Det handlar om teologi, vilket ju är läran om Gud och det kristna livet (alltså inget fult ord). På många grundläggande punkter står trosförkunnelsen för genuin kristen troslära, jag menar på inget sätt att man är helt ”ute och cyklar”. Men den undervisning som på något sätt är specifik för trosförkunnelsen, speciellt beträffande helande och materiell välsignelse, anser jag innehåller allvarliga fel. Man har helt enkelt tagit fel vad det gäller tidsperspektiven, och detta fortplantar sig till undervisningen i olika områden. Det påverkar naturligtvis också det sätt man praktiserar undervisningen.nn Som jag förstår Bibelns undervisning om frälsningen, i vilken helande mycket riktigt ingår, är frälsning ett verk i flera steg. När Jesus besegrade synden och döden lades grunden för vår frälsning. Genom att ta emot Guds frälsningsgåva här och nu blir vi Guds barn, vi får ett hopp som inte sviker oss. Ett fantastiskt, osvikligt löfte. Det fyller oss med oerhörd glädje och tacksamhet. Men vi blir inte slutfrälsta förrän vid Jesu återkomst (Hebr 9:28), då uppfylls löftet helt och fullt.Genom Anden som vi fått har vi dock en fantastisk försmak på frälsningen i denna tid. Detta har i teologin uttryckts genom G E Ladds smått klassiska devis ”redan, men ännu inte”.nn Jag tror alltså att helande är en del av frälsningen, men vi får inte göra det misstag som trosförkunnelsen har gjort genom att förlägga fullheten till nuet. När man säger att ”allt är klart, du är redan helad, det är bara att ta ut ditt helande” har man helt missat den bibliska tidsplanen. Vi är inte sluthelade ännu, det kommer med slutfrälsningen. Vi lever nu i ett spänningsfält mellan ”redan” och ”ännu inte”.Här är det viktigt att säga att helande absolut sker i dag. Vi har nämligen fått Anden som en försmak på Guds rike. Därför sker det ibland helande när vi i tro sträcker oss mot Gud, men utgångspunkten är Andens närvaro i Jesu namn och inte praktiserandet av opersonliga ”andliga lagar”.nn I vår församling önskar vi få se mycket av Guds närvaro, bland annat i form av helande, men vi är medvetna om att det finns en kamp omkring det i den här världen, en kamp vi måste våga gå in i.Jag tror att Anden vill manifestera helande mycket mer än vad vi ser, men vi måste också vara medvetna om att det inte finns någon automatik omkring det, vi lever fortfarande i en ofullkomlig värld där hoppet är vårt ankare och Guds löfte om framtiden vår trygghet.nn Det gör oss ödmjuka inför det lidande vi möter i dag. En grundförståelse som säger att ”allt är klart” leder lätt till en slags triumfatorisk praxis som kan bli hård och inte är speciellt uppbyggande (observera att jag inte säger att alla människor i trosrörelsen är sådana, jag har många fina vänner där, jag säger bara att läran lätt leder dit).De människor som har denna teologi i botten, men inte blir helade, lämnas ofta med stora svåra frågor och ibland djup bitterhet. Det finns helt enkelt inga bra svar utifrån trosförkunnelsens teologi.nn Det verkar dock som om verkligheten hinner ikapp även Benny Hinn. I en amerikansk intervju som Nya Dagen citerar (30/7) erkänner Hinn att han inte förstår varför hans pappa dog när han sagt till honom att tro. Hans pappa dog av cancer och hans mamma har diabetes.Angående detta säger Hinn att ”sånt är livet”. Ja, sånt är livet i den här världen, men det vore en styrka för Benny Hinn och andra trosförkunnare om man också vågade se över och bearbeta sin teologi.Min längtan är dock att denna typ av kritisk granskning av läran inte leder till en avvaktande hållning gentemot helande och de karismatiska gåvorna, utan istället utmanar oss att ivrigt söka Gud för att få del av så mycket försmak av himmelriket som möjligt, men med en ödmjuk grundinställning.

Fler artiklar från Debatt