Kyrkans kommande kollapsen följd av teologiskt förfall

När jag som kristen och som präst funderar över vart Svenska kyrkan är på väg, tycker jag att parallellerna med Östtyskland (DDR) blir allt mer påträngande.Ju längre tiden gick, desto mer absurd blev situationen. Mot slutet uppehölls nationen med konstlade medel – statsbildningen försvarades med en retorik som inte ens dess egna företrädare trodde på – makten vilade på en blandning av konservatism, lögn och brutalitet.Många västeuropéer blev duperade av skenet och såg DDR som ett av de få fungerande kommunistländerna. Men de insåg inte att landets moraliska trovärdighet hela tiden gröptes ur. Nationen blev allt mer som ett murket träd och helt plötsligt – poff! – fanns den inte längre. Statsbildningen Östtyskland kollapsade 1989–1990.Det jag och många med mig nu frågar är detta: När kollapsar Svenska kyrkan? Jag har länge känt det som att nedräkningen pågått ett tag.Det dröjer inte länge tills organisationen imploderar, rasar ihop, genom ett inre sönderfall. Kanske tar det fem år, men högst tio.Många kristna i allmänhet, runt om i landet, delar denna uppfattning. I den landsända där jag befinner mig, västgötadelen av Göteborgs stift, delas den av åtskilliga präster. Nu har jag ryktesvägen förstått att även några pensionerade biskopar börjat dela vår analys.Det finns till och med anledning att förmoda att åtskilliga personer i kyrkoledningen – det vill säga ett antal biskopar och ledamöter i kyrkostyrelsen och kyrkomötet – i all tysthet insett vart utvecklingen är på väg. Tecknen på väggen blir allt fler.Låt mig lyfta fram tre skäl till mitt antagande om den kommande kollapsen.