Det blev folkomröstning, men utan avslutande debatt. En typisk svensk kompromiss, kanske. Men det kändes rätt.Var det rätt, sakligt sett? Kanske inte. Om vi genomförde folkomröstningen för demokratins skull, för att visa att vi inte viker oss för våldet, så kunde vi ha genomfört de avslutande debatterna av samma skäl. Ty till demokratin hör inte bara rätten att rösta, utan också rätten att debattera de saker vi röstar om. Utan debatt blir röstandet rätt rostigt – de oprövade argumentens slappa demonstrationståg.Ändå – det var rätt att avstå slutdebatterna. Av känslomässiga skäl. Ibland ska man låta känslan bestämma över förnuftet.I det här fallet fanns också en vag misstanke om att det brutala mordet på utrikesminister Anna Lindh kan kopplas till hätska politiska personangrepp och en uppskruvad valtemperatur. Att i det läget inställa debatter, där personangrepp inte kunde uteslutas i förväg, kändes rätt.Just kändes.Det kändes också märkligt svalt att ta emot valvakans besked om svenska folkets tydliga besked. Som om denna upprörda valrörelses slutresultat inte förmådde engagera. Som om saker och ting syntes i ett nytt och annorlunda ljus. Hur viktigt detta val än var, så fanns det något som var ännu viktigare.Själva livet.I det här fallet var det en offentlig människa som mördades, en maka och mor men också en person som var Sveriges röst i världen och som representerade oss alla i de beslutsrum dit vi bara har indirekt tillträde. Därför blev sorgen landsomfattande, gemensam för folket, en symbol för vår sammanhållning.I Arvika är sorgen mer lokal. Men inte mindre djup, inte mindre svår att bära. En psykiskt sjuk man knivmördade i lördags en femårig flicka. Det våldsdådet bör ge bränsle till debatten om hur samhället hanterar psykiskt sjuka människor.Ty det är ändå genom debatt som viktiga samhällsfrågor drivs framåt. En annan sak är att sorgen ibland blir ett filter genom vilket vi ser vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt.Just nu ser vi ovanligt tydligt att livet är viktigt. Människolivet. Och att debatten därför ska sikta på saken och inte på personen. Människor ska vara rädda om varandra, även när de är skarpa meningsmotståndare.
Fler liknande artiklar
Debatt
Begär att Turkiet friger munken, Löfven!
KD:s migrationspolitik rimmar inte med kristen etik
Därför startar vi en ny missionsallians i Sverige
Kristna behöver söka fred - inte konflikt
Nå människorna utanför kyrkans digitala dörrar
Dagens bibelord
Mest lästa just nu
Senaste nytt