Debatt

Varför är islam så olika här mot andra delar av världen?

Bästa muslimer!

Det är naturligtvis trist att somliga kristna ägnar sig åt hatpropaganda riktad mot er religion, som ni skrev i debattartikel i Nya Dagen den 30 september. Men vi här i västerlandet känner oss rätt förvirrade inför islam.Å ena sidan träffar vi muslimska invandrare som är trevliga. Svenska företrädare poängterar islams fredliga och humana natur. Ni citerar vackra ord ur Koranen. Jag tror också att de flesta kristna är införstådda med att det som sker i en religions namn inte alltid har sin orsak i denna religion. Missbruk av heliga skrifter och religiösa institutioner finns ju hos oss liksom hos er.

Å andra sidan nås vi dagligen av information som talar om våld begånget av muslimer, oftast i religionens namn. Frågan måste ändå ställas: varför sker så mycket våld under anropande av Allah? Skillnaden mellan de muslimska röster vi hör från Afrika, Asien och Mellanöstern i nyhetsbevakningen, och det ni svenska muslimer säger, är så stor att vi inte får ihop det. Är det verkligen samma religion?

Läsning av Koranen hjälper oss inte mycket. Där finns ju, precis som i Bibeln, både kärleksfulla och hatiska ord. Vad islam faktiskt och praktiskt innebär blir mycket tydligare om man studerar dess traditioner (hadith) och rättssystem (fiqh). Exempelvis principen om de två husen dar-al-harb och dar-al-islam, som säger att fred och frid endast kan finnas i länder som har islamiskt styre. Icke-muslimer görs där programmatiskt till andra klassens medborgare, så kallade “dhimmi”, som ofta har behandlats ytterst illa.

Det var först när de västerländska kolonialmakterna erövrade stora islamiska områden som idén om mänskliga rättigheter började förkunnas där. Intrycket av historien blir att kristna övergrepp mot muslimer mestadels varit tillfälliga utbrott av fanatism, medan islamiska övergrepp mot kristna varit ett led i en långsiktig policy och i regel haft stöd i islamisk lag.

Men det största problemet är inte de övergrepp som förekommit från båda sidor för hundratals år sedan, utan de värderingar som gäller i dag. Det gjordes en gallupundersökning i hela den muslimska världen för halvannat år sedan där en stor majoritet av de intervjuade bestred att muslimer var skyldiga till terrordåden mot World Trade Center. Vem hittar på en sådan lögn och sprider ut den? Och hur är det möjligt att den blivit trodd? Nu talar vi alltså inte om enstaka extremister utan om allmän opinion i den islamiska världen.

Hur kommer det sig att arabstaterna under 50 år vägrat integrera sina palestinska trosfränder som (på arabernas egen uppmaning) flydde från Israel 1948? Hur kommer det sig att muslimerna, som redan i dag har kontroll över tempelberget i Jerusalem, också kräver att det statsrättsligt och politiskt måste läggas under en islamisk regering? Hur kommer det sig att flera länder med en muslimsk minoritet drabbas av gerillor som kräver separation och bildandet av en islamisk stat?

En sökning på Internet ger mängder av islamiska hemsidor där man anser att hela världen måste läggas under islamiskt styre. Det samlade intrycket blir att dessa åsikter ingalunda hyses av någon liten minoritet i en eljest fredsälskande islamisk värld, utan att en avsevärd andel av världens muslimer faktiskt sympatiserar med de principer som ligger bakom terrordåden, även om man inte alltid stöder användningen av terror.

Ni tar avstånd från extremisterna. Men tar ni också avstånd från sharia-lagarna? Dhimmi-systemet? Kraven på dödsstraff för allehanda religiösa brott? Förbudet mot att bygga kyrkor och synagogor i islamiska länder?

Om ni ska bli respekterade i västerlandet måste ni visa oss att islam respekterar andra religioner. Ni måste ge klara besked om var ni står i konkreta sakfrågor. Ni måste vara beredda att ta avstånd från era trosfränder när de tar religionen till intäkt för brott och förtryck.

Åke Eldberg,

präst i Svenska kyrkan

Svar direkt: Skilj mellan islams läror och kulturella seder

När man skriver eller talar om islams ståndpunkt måste man klart skilja mellan islams normerande läror och den mångfald av kulturella seder (eller individers handlingar) som finns bland dess anhängare.

Islams läror baseras i grund och botten på Koranen och autentisk “sunnah” (ibland omnämnd som “hadith”). Koranen är den slutliga uppenbarelsen från Gud till hela mänskligheten. Sunnah avser profeten Muhammads ord, handlingar och bekräftelser i frågor som rör innebörden i och utövandet av islam.Koranen och sunnah, om de förstås rätt, är i grunden de tillförlitliga källorna för vilken ståndpunkt som helst som tillskrivs islam. Sharia är ett gudomligt föreskrivet lagsystem vars primära mål är mänsklighetens bästa.

Dess etablerade “konstanter” (principer) är härledda ur Koranen och sunnah, och de har bekräftats av eniga muslimska lärda både i teorin och i praktiken. Dessa principer är alla överens om, medan skillnader i “variabler” (det vill säga “fiqh”, juridiska tolkningar) är accepterade, och de ger den flexibilitet som är nödvändig för att systemet ska anpassa sig till ändrade omständigheter.

Åke Eldberg verkar veta ovanstående men misslyckas med att citera ett enda exempel från historien eller från Koranen eller sunnah som stöd för sina anklagelser mot islams lära. Vi finner det också märkligt att han tar upp frågor som redan besvarats i vår artikel i Nya Dagen.

Att hävda att ickemuslimer behandlades som andra klassens medborgare under islamisk lag är grundlöst. En av sharias funktioner är att skydda ickemuslimers rättigheter, ställning och rätt att tillbe och att sköta sina personliga och sin familjs angelägenheter enligt sina egna normer. Historien ger många exempel på muslimsk tolerans gentemot andra trosuppfattningar.

Till exempel när kalifen Omar gick in i Jerusalem år 634 garanterades frihet i tillbedjan för alla religiösa samfund i staden – inklusive judarna, trots att de tidigare inte var tillåtna att bo i Jerusalem under kristet styre.

Före den spanska inkvisitionen levde judar och kristna framgångsrikt i Spanien i åtta sekler under muslimskt styre. De äldsta kyrkorna, synagogorna och hindutemplen i världen finns fortfarande eftersom muslimerna bevarat dem. Däremot lät inte de kristna en enda moské finnas kvar när de tog över i Spanien. Muslimerna antingen massakrerades eller tvingades fly. Även judarna tvingades fly till ett muslimskt land för att garantera sin säkerhet och sina mänskliga rättigheter.

Att säga att idén om mänskliga rättigheter introducerades när de kristna européerna ockuperade den muslimska världen och dödade miljontals muslimer är därför både skrattretande och grymt.

Eldberg frågar varför muslimer i vissa områden är inblandade i konflikter. Detta är en politisk och inte en religiös fråga. Muslimer är inget undantag om deras länder är ockuperade (exempelvis Kashmir, Tjetjenien, Palestina), om de förtrycks och om deras mänskliga rättigheter kränks.

Många av övergreppen sker i så kallade muslimska länder, där islams lära inte följs. Dessa länder styrs av diktatorer som stöds av USA och de europeiska länderna. Det är då inte förvånande att många muslimer längtar efter att få leva under en demokratisk regering som återinför islams rättvisa och mänskliga rättigheter för alla medborgare.

Eldberg väcker frågor om hemsidor och en gallupundersökning.

Vem som helst kan ha en hemsida, men islamisk lära föreskriver inte att muslimer måste styra hela världen. Även om en gallupundersökning kom fram till att en majoritet av de intervjuade bestred att muslimer var skyldiga till 11 september, vad bevisar det? Ska man dra den slutsats som Eldberg drar, att muslimer är extremister? Detta är en felaktig logik!

Det är olyckligt att islam i Västvärlden är mycket allmänt känt för vad det inte är. I alla religionsböcker som vi sett användas i svenska skolor är kapitlet om islam skrivet av ickemuslimer och innehåller så uppenbara förvrängningar att de endast kan vara avsiktliga. När vi är inbjudna att ge föreläsningar om islam i skolor känner vi en viss tröst när de flesta av religionslärarna i slutet av lektionen är ödmjuka nog att säga: “vi visste inte det här om islam.”

Mostafa Malaekah

författare, ordförande i Islamiska Mediakommittén

Martin Lansler

sekreterare i Islamiska Mediakommittén

Fler artiklar för dig