Debatt

En väckelse medför att vi måste ändra vårt sätt att leva

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

”Vi behöver en väckelse som tar bort förtjusningen av vår välfärd.” Så säger Olof Djurfeldt i ett av vårens nummer av Pingst.nu.  Den väckelsen kommer aldrig att bli en verklighet om vi inte själva tar första steget.Vi är på grund av den materialism som präglar vårt samhälle insnärjda i ett levnadsmönster som för många kan vara mycket svårt att bryta och för inte så få kan det vara helt omöjligt. Under de senaste årtiondena har våra förkunnare sällan eller aldrig berört denna fråga. I stället har det hänt att förkunnelsen till och med indikerat att Guds välsignelse är liktydig med materiell välsignelse.Vi måste faktiskt fråga oss själva om vi verkligen vill ha väckelse. En omfattande väckelse skulle komma att medföra att vi måste förändra vårt sätt att leva.Gud vill att alla ska bli frälsta och en väckelse skulle innebära att våra kyrkor fylls inte bara av väletablerade, välsituerade, förmögna och högt studerade. Där måste även finnas rum för de utslagna; hemlösa, utbrända, ensamma och olyckliga – alla de som behöver vår tid, vår kraft och ibland – ekonomisk hjälp. Jesus uppsökte dem. Han sa också att ”den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig”.Den kristna livsstilen bör rimligen utmärka sig genom att vara enkel och självutgivande. Tyvärr har en farlig tankegång i våra dagar smugit sig in i förkunnelsen på många håll i vårt land; den att vi bekännande kristna inte behöver känna några som helst krav från Guds sida. Nej, vi får känna oss som små bebisar som kan vila skyddade i Guds kärleks stora famn. Visst är det en orubblig sanning att Guds kärlek till alla människor är totalt kravlös. Dock har vi som mött Jesus vid Golgata och fått våra synder förlåtna dessutom fått ett uppdrag, nämligen att rädda våra medmänniskor.Vi har även fått budet: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd”. Den tacksamhet vi känner vid vetskapen om att våra synder är förlåtna gör det enkelt för oss att följa det budet.Men Jesus ger oss ännu ett bud av samma slag: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” Då blir det hela genast svårare. Jesus säger ”skall” och då menar han ”skall”. Uppfattar vi detta enbart som ett krav som ställs på oss eller blir det en följd när vi älskar Gud? Lyckligtvis har vi en hjälpare – den helige Ande som även ska påminna oss om allt som Jesus sagt och undervisat om. Men är nu denna sanning över huvud taget aktuell i förkunnelsen i dag? Vi måste ständigt påminna oss själva om att ingen framgång kan ske för Guds verk genom människors styrka – endast genom Anden, kärlekens ande. Det är mörkt i världen nu; det är mörkt i Sverige. Vi kan inte längre ge länders styrande och regeringar hela skulden för detta. Vi måste agera som Kristi representanter och börja fråga oss själva: har jag bedrövat Guds helige Ande så att han inte kan verka genom mig? Är jag ett hinder för väckelsen?

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig