28 februari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Samhället måste bli mer tillgängligt för de döva

I Sverige finns cirka 1 miljon hörselskadade och av dem är mer än 30 000 döva. Att vara döv innebär framför allt ett kommunikationsproblem med omgivningen. Därför behöver vårt samhälle bli mera tillgängligt för de döva. Det handlar om rätten att vara delaktig, att kunna vara med i samhällsgemenskapen och kunna utöva sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter.Hur ges då viktig information till döva? Tv kan vara ett lämpligt media. Men här konstaterar vi att för närvarande så sänder tv teckenspråksnyheter fem minuter per dag och övriga utbudet av teckenspråksprogram är mycket begränsat. Vi kan jämföra med Norge där tv varje dag sänder teckentolkade program mellan 18–22 – både barn- och vuxenprogram.För Sveriges döva är teckenspråket modersmål medan svenskan är deras andraspråk. Döva betalar samma tv-avgift som hörande men får bara en promille av sändningarna på sitt modersmål jämfört med vad hörande får ut av tv-sändningarna.Vidare är tolkbristen ett stort problem. Den hindrar många döva att gå önskad utbildning och slår också igenom i vardagslivet. Man kan inte gå på fest tillsammans med hörande. Det är svårt att handla, gå till läkare, besöka föräldramöten i skolan, besöka banken och döva stängs ute från många kulturella evenemang.Här behövs omedelbara åtgärder för att stärka teckenspråkets ställning och rätten till teckenspråkstolk. Finland är ett föregångsland på detta område. Där infördes i grundlagen en formulering om teckenspråket redan år 1995 och i språkvårdslagen 1996. Hur är läget i Sverige?Den 22 februari 2001 ställde sig samtliga riksdagspartier bakom ett beslut som upplevdes som historiskt för de döva. Beslutet gällde att teckenspråkets ställning skulle ses över.Dövas rättigheter när det gäller teckenpråk och teckenspråksinformation skulle nu säkerställas. Frågan överlämnades till socialdepartementet som hösten 2002 genomförde en förstudie om teckenspåket. Den var klar i början av november.Nu har det gått mer än två år sedan februari 2001 men socialdepartementet har ännu inte lyckats formulera direktiv för utredningen. Detta är inte en rimlig tidtabell för att öka tillgängligheten till det som är vardagligt för de hörande. Andra områden som även bör ses över är äldrevården för döva,vård av döva som drabbats av psykisk ohälsa, döva ungdomar placerade på institutioner och hur döva drabbas vid kriser och katastrofer.

Fler artiklar från Debatt