18 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Vägarna till väckelse går via församlingen

Jag tror på församlingen. I Sverige är det visserligen en sekulariserad, bristfällig och svag församling som allt för ofta blir en återspegling av samtiden i stället för en profetisk röst. En församling fylld av människor som kämpar, bär på vånda och lidande och som ibland inte ser någon utväg. Men inte ens otron är ett problem för Gud.En av de bibeltexter (Mark 16:14–20) som fascinerar mig mer än andra är när Jesus möter elva lärjungar efter sin uppståndelse. Han börjar anklaga dem för ”otro och halsstarrighet” på grund av att de inte trott på dem som tidigare hade mött honom som uppstånden. I nästa andetag ger han dessa elva lärjungar, som kom att bli den första kristna församlingens ledarskap, ett oerhört uppdrag och en fantastisk bekräftelse.Uppdraget var kristallklart; svaga, rädda och bristfälliga människor kan vara kanaler för Guds rike. Ja, ibland tror jag faktiskt att församlingar som upplevt svagheten har lättare att bli dessa heliga kanaler. Svagheten verkar inte vara ett problem för Gud, vår egen förmåga däremot ser ut att vara ett betydligt större problem. Församlingens uppdrag har alltid varit att ta itu med det sjuka, demoniska och djävulska i tiden. Samtidigt handlar det om att förmedla det vackra och att förmedla liv. Tungotalet och helandet är det övernaturliga och vackra som i högre grad skulle vara det naturliga i och genom församlingen.Alphakurser som genomförs i flera församlingar i dag ger hopp inför framtiden. Det är ett modernt väckelsearbete. Omvändelse har gått från en punktuell erfarenhet till en process. Vi måste svara mot människors behov. Allt fler behöver skaffa sig en referensram för den tro som för många av oss som växt upp i kyrkan är självklar. Alphakurserna ger en mycket klar och tydlig presentation av kristen tro. Dessutom ger själva konceptet med måltid, samtal och gemensam reflektion, där inga frågor är fel eller förbjudna, den miljö som vi i frikyrkan ofta saknat.Vid flera tillfällen har jag haft förmånen att själv vara med i dessa kurser. Det är verklig teamkänsla när föreläsare, samtalsledare och köksansvariga samarbetar. Människor är nyfikna, de som inbjudit sina vänner att delta är förväntansfulla och ger oss som håller föreläsningar och skapar miljön ett stort förtroende. I flera församlingar där människor i dag döps till Kristus har man kommit till överlåtelse och omvändelse genom en Alphakurs. Dessa kurser är inte bara något för storstadsmiljöer. De fungerar lika bra i mindre städer, samhällen och på landsbygden. Min erfarenhet är att församlingar i mindre städer och på landsbygden just nu genomför sina största Alphakurser någonsin. Det tar lite tid innan tron kommer tillbaka till församlingen.”Naturlig församlingsutveckling”, NFU, är ett redskap som visat sig hjälpa församlingen till insikt om att dess utveckling är en process. NFU administreras i Sverige av Svenska Baptistsamfundet. Insikten om utveckling, att det går att göra något åt en sekulariserad och trött kyrka, växer sig starkare.Det går att finna vägar till en evangelisation som relaterar till de behov människor faktiskt har. Det går att finna ett sätt att evangelisera som medlemmarna verkligen tror på. Alphakurser är ett uttryck för det. NFU tar också pulsen på gudstjänsten. Visst är det möjligt att finna ett sätt att fira gudstjänst på som är inspirerande. Hur många av oss har inte genomlevt tråkiga, oinspirerade och slentrianmässiga gudstjänster? Genom en NFU-undersökning tvingas vi att ställa oss frågan vad en inspirerande gudstjänst är. Vad är det som ger oss ny energi, tro och tillförsikt inför veckan som ligger framför? En NFU-undersökning handlar även om funktionella strukturer så väl som hängiven andlighet, gåvobaserad verksamhet och livsnära smågrupper. När vi vågar göra en sund analys av var församlingen befinner sig, hur den mår, så kommer vi som medlemmar också att må mycket bättre. Framtidstron kommer tillbaka till församlingen.Flera omvärldsanalytiker profeterade om att 1990-talet skulle bli andlighetens årtionde. Som jag ser det så fick de rätt. Det tragiska är bara att församlingen missade mycket av det som skedde. Under 1980-talet berördes många olika kristna traditioner i Sverige av den andlighet som kom genom John Wimber och Vineyardrörelsen i USA. Samma framtoning kom via den Anglikanska kyrkan i England och David Watson och senare David Pytches. Något mycket fint höll på att växa fram under 1980-talet med frimodig förbön, lovsång och varm andlighet. Guds rikes förkunnelse med under och tecken och frimodig evangelisation blev mera naturligt i församlingarna, där förbönsteam blev ett inslag i gudstjänsterna.Till min stora glädje gav Libris förlag ännu en gång ut boken ”Helandets kraft” av John Wimber för ungefär ett år sedan. När jag läser den får jag tillbaka tron på att Gud vill använda vanliga människor. John Wimber ger flera goda skäl till varför församlingen är kallad att utbreda Guds rike genom under och tecken.Han tar upp Jesus som föredöme. Jesus börjar sin tjänst med att proklamera, bota och befria. Hans huvudbudskap handlar om inslag i evangelisationen. Helande och kraftgärningar, under och tecken främjar vanligtvis evangelisationen, inte minst i en postmodern miljö som vill veta om tron fungerar. Hans avsnitt om sunt förnuft känns också viktigt, om Bibelns ord om en Gud full av kärlek, barmhärtighet och helande stämmer, vad är då mera naturligt för oss kristna än att förmedla detta till behövande människor?Jag tror på församlingen. Jag tror att Gud använder vanliga bristfälliga människor. Jag tror att väckelsens vägar på ett eller annat sätt går via församlingen. Den som profeterar att församlingens tid är ute profeterar falska profetior. Men församlingen har mycket att lära. Först och främst av sin Mästare som också är byggmästaren, men även av människor i andra kulturer och traditioner än den vi i väst lever i.Församlingen är övernaturlig och när det övernaturliga blir naturligt kommer människor omkring oss att se väckelsens vägar.

Fler artiklar från Debatt