Med en befolkning som blir allt äldre och där 40-talisterna nu börjar gå i pension kommer äldreomsorgen att belastas ännu hårdare än i dag.De flesta av landets kommuner tycks dock vara helt ointresserade av att skapa mångfald och valfrihet inom äldreomsorgen. Men det finns lyckade exempel på hur ökad mångfald lett fram till en bättre omsorg med möjlighet till individuell anpassning.I rapporten ”Hur möter vi framtidens äldreomsorg” lyfter vi fram lyckade modeller och utifrån dessa presenterar vi idéer till förändring och fastslår att man måste ge plats för både småföretag, kooperativa företag och ideella organisationer i framtidens äldreomsorg.I rapporten har vi särskit studerat de konkreta försök som görs ute i kommunerna. Med dessa kommuners empiriska erfarenheter som utgångspunkt och några mera teoretiska slutsatser presenterar vi idéer till förändringar i sju punkter:1. Större frihet när det gäller val av vårdgivare, både kommunala och privata.Vi anser att fler kommuner borde införa kundvalsmodeller, som hittills införts i elva kommuner. Poängen med modellen är att det ska finnas flera alternativa vårdgivare utöver kommunen. Nio av tio äldre över 75 år anser att det är viktigt att fritt få välja vårdgivare. För den personal som arbetar inom äldreomsorgen innebär det ökade utbudet av företag att det blir fler arbetsgivare att välja mellan.2. Större möjlighet att själv välja tjänstens innehåll.I Linköping kan äldre över 75 år i samråd med den kommunala vårdgivaren eller ett privat företag, komma överens om omfattningen på sin service. Den service eller omvårdnad som just för tillfället ska levereras avgör den äldre direkt med vårdgivaren, utan att detta föregås av en omfattande utredning och biståndsbedömning inom den kommunala förvaltningen.Inflytandet över vården ökar, både för vårdtagaren och för de anställda som har den direkta kontakten med de äldre.3. Mångfald av stora och små vårdgivare – socialt engagemang uppmuntras.För att möta både nuvarande och framtida krav på bra äldreomsorg som bygger på mångfald och valfrihet tror vi att det krävs betydligt fler aktörer. Kommunerna kan göra det enklare för dem som vill bedriva äldreomsorg genom att ge tillstånd till de företag eller organisationer som motsvarar fastställda krav på god äldreomsorg. Den traditionella upphandlingen i sin nuvarande form hämmar däremot konkurrensen på området.4. Ökad konkurrens bland vårdgivarna, både de kommunala och de privata.Vid traditionell entreprenadverksamhet är konkurrensen begränsad till att gälla enbart vid upphandlingstillfället. Kundvalsmodellen innebär att man varje dag konkurrerar om de äldres efterfrågan. Kommunerna måste få möjlighet att konkurrera på samma villkor som de privata. Därför bör kommunallagen ändras så att det blir tillåtet för kommunerna att sälja så kallade tilläggstjänster.5. Minskad byråkrati och lägre kostnader.Förenklad eller helt enkelt avskaffad biståndsbedömning för flertalet brukare enligt Linköpingsmodellen borde rimligen leda till en effektivare handläggning. Fler konkurrerande företag med nya kreativa idéer kan stimulera till förändringar även i den kommunala administrationen. För att förbättra logistiken (restiden) och därmed minska kostnaden skulle angränsande kommuner kunna samarbeta kring servicen till de äldre.6. Säkrare kommunal finansiering.Maxtaxan för äldreomsorg bör bli föremål för utvärdering utifrån de mål som sattes upp vid införandet. I sin nuvarande form utgör den ett hinder för kommunernas finansiering av äldreomsorgen. I första hand gynnas de redan förmögna pensionärerna. Det är därför inte orimligt att pensionärer med god inkomst och förmögenhet själva skulle kunna betala mer för sin service. I huvudsak bör emellertid äldreomsorgen även i framtiden vara skattefinansierad.7. Politiskt samförstånd.Vi tror att det kommer att krävas en bred politisk enighet över partigränser och över mandatperioder för att långsiktigt lösa de stora problem som den kommunala äldreomsorgen står inför. Tydliga ekonomiska spelregler krävs för att företag ska kunna etablera sig långsiktigt i kommunerna. Beslut om äldreomsorgens inriktning borde fattas i politiskt samförstånd, som i fallet Linköping.Hur ser då verkligheten ut i dagens Sverige? Mer än åtta av tio kommuner saknar en plan för att erbjuda fler alternativ inom äldreomsorgen. Det gör mig minst sagt bedrövad att vi inte kommit längre för att kunna möta en av framtidens viktigaste frågor.Håkan Bystedt