19 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Den som behöver själavård måste mötas med respekt

Den 13 och 15 april tog jag del av de artiklar i Dagen som handlade om tystnadsplikt i själavårdssamtal.Som medlem i pingströrelsen, men också som kursföreståndare för Korteboskolans (SAM) 3-åriga utbildning i kristen terapeutisk själavård, känner jag mig föranledd att skriva några rader som reaktion på dessa artiklar.För det första så håller jag med Stig Öberg om att det är glädjande att se att själavården fått en större och mer självklar plats i pingstförsamlingarna, och i kristna församlingar överlag skulle jag vilja tillägga.Jag märker genom mitt arbete att det finns ett stort behov bland många människor, såväl inom som utanför församlingen, att få samtala med någon om livets frågor och bekymmer. Där har vi i dagens situation en enormt stor uppgift, en uppgift som är långt större än vad jag tror att vi egentligen förstår.Men där kommer också det stora ansvaret in. Människor som tar det steget att tala med en annan person om sina djupaste och största problem och funderingar, måste få känna sig trygga med att vi som själavårdare inte för något vidare av det vi får höra.Hur ska man annars någonsin våga öppna sig för en annan människa igen? Kanske är det delvis därför som så många församlingsmedlemmar väljer att gå till någon annan än den egna församlingens pastor eller äldste när de behöver själavård.För det andra uppskattar jag Sigvard Svärds försiktighet när det gäller att inte hamna i en situation där man som själavårdare kan missbruka situationen.Det jag dock inte förstår är vad det finns för motsättning mellan tystnadsplikt och att vara två själavårdare i en samtalssituation. Båda själavårdarna har väl tystnadsplikt.Jag blir också betänksam över uttalandet om att det finns människor som försöker manipulera församlingen genom att tala med olika själavårdare.Mot det kan sägas att det finns exempel på att själavårdare i församlingar använder sig av det man får höra i själavårdssamtal för att via ”bakvägen” styra och ställa bland församlingsmedlemmarna.Visst har människor olika motiv för det man gör, men vår utgångspunkt kan aldrig vara att en person som söker själavård är ute efter att manipulera. En person som kommer för att få själavård måste få känna att man tas på allvar och möts med den största respekt.Har man egen erfarenhet av att bli ”uthängd” i ett offentligt sammanhang efter att i förtroende ha samtalat med en pastor eller annan själavårdare, så inser man hur viktig tystnadsplikten är. Den som redan är sårad kan bli ännu mer sårad.Jag ser fram emot den dagen när det allmänna prästadömet fungerar så att ”alla kan själavårda varandra”. Än så länge har vi tyvärr inte den öppenheten och tilliten till varandra att detta är möjligt i stor skala, kanske beroende på bristande respekt för varandra.Fram till dess är det därför oerhört viktigt att uppmuntra människor att våga söka hjälp i enskilda samtal när man behöver det, och då är tystnadsplikten nödvändig och självklar.
Fler artiklar från Debatt