14 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Prövningens år 2004 kan bli omvändelsens år 2005

Ett intressant initiativ har tagits där Pingst har bett Temo att undersöka vanliga svenskars förtroende för den svenska pingströrelsen.Trovärdighet i lära och liv är grundläggande för en kristen kyrka. Om de första kristna sägs att ”de prisade Gud och var omtyckta av folket ...” (Apg 2:47). Det gäller framförallt den andlige ledaren som enligt Paulus måste vara ”höjd över allt klander ...” (1 Tim 3:2)Trots denna grundläggande syn skulle jag ändå vilja angripa ämnet ur en annan aspekt. Har Gud något att säga väckelsens folk i allmänhet och pingstfolket i synnerhet med det som hänt under det oerhört turbulenta året 2004? Står han utanför dörren och bultar?Jag menar inte att jag har en gudsbild där jag tolkar som om det skulle vara Gud som ligger bakom allt det tragiska som hänt. Däremot tror jag att lidandet kan leda till något gott – till omvändelse, där Guds folk känner ett allt större behov att tränga närmare Gud och lyssna in hans hjärteslag för landet Sverige. Kan prövningens år 2004 bli omvändelsens år 2005?Vi måste inse att vi år 2005 lever i ett nytt andligt landskap som har påverkat både vår omvärld och oss själva. En alltmer privatiserad syn på den kristna tron har genomsyrat västerlandet de senaste 20 åren. Exempelvis i programmet ”Carin 21.30” (24 februari) avslutas en diskussion mellan buddisten Claes Malmborg och den kristna (med viss otydlighet) Alice Bah, med att programledaren Carin Hjulström-Livh jämför smörgåsbordet av politiska ideologier med olika religioner. På samma sätt som jag undersöker vilken politisk idé som passar mig bäst är det är bara att undersöka och se vilken religion som passar mig bäst ...Att fenomenet handlar om sökaren är tydligt. Men jag märker, med perspektiv på över 30 års heltidstjänst i församlingar, att privatiseringen syns alltmer även bland mina kristna vänner.Jag kan vara kristen i Sverige år 2005 och ha en ganska bekväm tillvaro där min församling servar mina andliga behov ganska väl.De flesta församlingar tror jag är ganska väl etablerade och accepterade i de städer och samhällen där de verkar och de kristna mår ganska bra i den trygga kyrkvärlden.Huvudproblemet är att tron har stannat på kyrkans insida. Min vän Torsten Åhman slår huvudet på spiken i sin bok ”Drömmen om församlingen”:”En av orsakerna till att den kristna tron inte utbreds mer i Sverige är att vi som bekänner kristen tro håller så mycket för oss själva. Jag undrar om Jesus hade känt sig riktigt hemma i en så sluten miljö som många frikyrkoförsamlingar är. Just nu berör vi ett stort problem, hela vårt liv har blivit sektoriserat. Människor som bor i samma stad eller samhälle kan leva i helt skilda världar. En sådan värld är den kyrkliga där vi umgås med varann, blir kära, gifter oss, blir släkt med varann och umgås nu mer med varann. Vi odlar vår egen kultur, vårt eget språk och våra egna umgängesformer. Visst är den kristna gemenskapen en tillgång, en Guds gåva, men om den leder till slutenhet och kotteribildningar förverkligar den inte sin kallelse. Människor känner sig utanför. Vi kan bli så vana att umgås med varann att vi inte märker att människor stöts bort.”Det sägs att det tar max 2,5 år innan en nykristen har bytt umgängesgrupp och tappat kontakten med sin forna miljö. Så lätt är det att bli isolerad i kyrkan. Hur isolerade är inte vi som sedan flera generationer levt i den trygga kristna församlingens miljö?Vad folk tycker om oss pingstvänner eller andra kristna är viktigt – men det har knappast den avgörande betydelsen ur Gudsrikets synpunkt. Det har tvärtom visat sig att de mest framgångsrika perioderna i den kristna församlingens historia har varit förföljelsens tider där trons folk trotsigt gått mot strömmen.Kan prövningens år 2004 bli omvändelsens år 2005? Luttring är en förädlingens konst där det äkta ska tas fram. Det tror jag är vad som är Guds budskap till pingströrelsen genom det som hänt det senaste året. Låt oss börja med den enklaste och mest klassiska vägen – bön. Bönenätverket ”Bedjarna”, som initierats av Pingst, har gått ut med devisen ”Ett rop för Sverige”. Tänk om pingstfolket kunde börja med ett strategiskt bönearbete lokalt, regionalt och nationellt redan under våren? Tillsammans kan vi få ett nytt fokus för Guds rike i Sverige år 2005!
Fler artiklar från Debatt