Bara en debatt om dopet räcker inte - ett teologiskt samtal bör prioriteras

För oss personligen – eftersom Thord Jacobsson frågar efter vår uppfattning – är det självklart att kristendomen handlar om ett personligt förhållande mellan Gud och den enskilde. Endast den som tror ska döpas. Ingen annan än jag själv kan bestämma om och när detta ska ske. Dopet sker av fri vilja. Vi är alltså baptister och övertygade om att det medvetna dopet är det dop Nya testamentet beskriver. Vi skulle önska att den inställningen stärktes i hela kristenheten.
I skrivningen om värdegrund, som styrelsen för Pingst föreslagit i de nya stadgar som ska behandlas i rådslaget, sägs först och främst att Bibeln är rättesnöret för tro, lära och liv. Detta är ett klassiskt sätt för en pingstgemenskap att uttrycka sin värdegrund.
I praktiken har det dock under en lång tid funnits problem när den lokala församlingen – i till exempel samtal om samverkan med andra församlingar – ska formulera sig utifrån denna värdegrund. Därför har styrelsen föreslagit att pingstförsamlingarna under några år bör gå in i ett fördjupat bibelsamtal kring frågor om tro, liv och pingstidentitet. Först när vi är trygga i centrala trosfrågor får vi trygghet i mötet med andra kristna traditioner.
 Att vaka över läran är ett ansvar för den lokala församlingens föreståndare och äldste/församlings-tjänare. Detta ansvar kan aldrig överlåtas på någon annan, inte ens till ledningen i en rörelse eller ett trossamfund. Om vi som svensk pingströrelse vill hålla fast vid vår kongregationalistiska församlingssyn och behålla självständiga och medvetna fristående församlingar, måste den lokala teologiska debatten stärkas.
När Pingst nu initierat ett teologiskt studium, är förhoppningen att den gamla, men ständigt lika viktiga, frågan "Vad säger Skriften?" aktualiseras. Dopet har, genom sin synlighet i församlingarnas stadgar, diskuterats mycket. Men värdegrundens alla byggstenar behöver upptäckas och läggas till rätta för att bli det fundament varifrån Kristi församling kan byggas.