17 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Fel att invagga svenskarna i tron att behoven efter tsunamin är fyllda

n”Fem av de största hjälporganisationerna i Sverige har fått in så mycket pengar från svenska folket att det räcker i flera år.” Det skriver Dagens Nyheter i en uppföljningsartikel om Asien-katastrofen, publicerad den 23 maj.Radiohjälpen har mer än 80 miljoner kronor, som ännu inte fördelats. Röda Korset har tillräckligt med pengar fram till 2007. Rädda Barnens behov av pengar är täckt för kommande treårsperiod. Inte heller Diakonia eller Unicef behöver mer pengar till tsunamiområdena.Så här ser verkligheten ut för några av de svenska organisationer som engagerat sig i återuppbyggnadsarbetet efter flodvågskatastrofen annandag jul, 2004.För PMU InterLife, Svensk Pingstmission, är bilden en annan. Vi, som tillhör de stora bland svenska biståndsorganisationer, var med om en givargenerositet under årets första månader, som vi aldrig sett tidigare. 12,3 miljoner kronor kom från enskilda givare, församlingar och secondhandbutiker. Dessutom fick vi pengar för katastrofinsatser från Sida, 18 miljoner från Radiohjälpen och en privat donation på 5 miljoner kronor.nMen – behoven är större än så. Det är lyckligtvis också den genomförandekapacitet, som finns hos PMU InterLifes samarbetspartners på plats i katastrofområdena.Mitt i en trängande ekonomisk verklighet, där människors omedelbara och långsiktiga behov är så mycket större än tillgängliga resurser, är det alltså föga produktivt att fem stora hjälporganisationer går ut och konstaterar att behoven är fyllda.nHär är det angeläget att svenska folket får en bredare bild av organisationernas arbete och ekonomiska förutsättningar än den som ges av några få. Arbetet efter flodvågskatastrofen är ju dessutom bara en del av allt det organisationerna står i. Tsunamikatastrofen kräver allas våra insatser, men utan att vi för den skull glömmer bort andra stora katastrofbehov utöver världen.nDet är gott och väl att sätta gränser, att inte låta kvantitet slå ut kvalitet i det pågående återuppbyggnadsarbetet efter flodvågen. Det gäller för varje organisation att öppet och genomskinligt kunna redovisa ett ansvarsfullt och effektivt förvaltarskap. Och då kan man ibland behöva slå till bromsarna.  Men därifrån, till att förmedla bilden av att alla behov är täckta, är och förblir en halvsanning.Vi står nu inför utmaningen att kanalisera och stimulera en nyvaknad biståndsvilja. Att bredda den, från att vara spontan hjälp i en fruktansvärd katastrof, till att gälla också det långsiktiga och solidariska utvecklingsarbetet. Det arbete som ska halvera antalet människor som lever i extrem fattigdom, förhindra att fem miljoner människor per år smittas av hiv, ge grundskoleutbildning åt varje pojke och flicka, minska barnadödligheten ….Detta, och mycket mer, ska vi ha åstadkommit före 2015.Det är både farligt och fel att invagga någon i tron att världen är räddad.

Fler artiklar från Debatt