Vem ska stå för värderingarna i Ulla Hoffmans samhälle?

I Dagen den 20 juli har Ulla Hoffman en artikel vars poäng tycks vara att värderingar som kommer från religion inte bör få påverka samhället, eftersom det alltid leder till förtryck och diskriminering. Som exempel nämner Hoffman den islamistiska regimen i Iran, president Bushs kopplingar till kristna ”högerextremister”, och hedersmord på kvinnor i Sverige. Hoffman kan ”som politiker” inte acceptera sådant. Hon glömmer dock att de mest diskriminerande och förtryckande samhällena i historien har varit uttalat icke-religiösa: Nazityskland, Sovjet, Nordkorea, Pol Pots Kambodja och Maos Kina.Värderingar ska således, enligt Hoffman, få hämtas från andra källor, okänt vilka, men inte från religion. Jag undrar hur det ska gå till.Tror Hoffman att en religiös övertygelse är något som man kan hänga av sig i kapprummet? Alla religiösa människor – inte bara extremister – har religiösa värderingar. Om dessa människor finns med i politik, debatt och samhällsliv, kommer också deras värderingar att finnas med.Enda sättet att avlägsna religiösa värderingar från politiken är att hindra religiösa människor från att delta i politik. Vore inte det diskriminering och förtryck?Det är också en principiellt mycket dunkel tanke, att värderingar skulle kunna avvisas på grund av deras ursprung – det må sedan vara vilket som helst. Varje värdering måste rimligen få stå på egna ben och utöva den övertygande kraft som den äger, vare sig den har religiöst eller sekulärt ursprung. Men Hoffman kanske vägrar vara ledig på söndagar eftersom vilodagen är ett religiöst påfund?Hoffman tycks även mena att hon inte behöver argumentera för sina åsikter om kvinnors rätt att bli präster, homosexuellas rätt att gifta sig och få insemination, eller kvinnors rätt att göra abort. Det räcker tydligen att påpeka att de grupper som motsätter sig dessa ting är ”högljudda” och religiösa. Sådant kallas för ”bortdefiniering” och är vad demagoger vanligtvis tar till när de inte har några sakliga argument att komma med.När Hoffman slutligen använder ”DaVinci-koden” som argument mot kristendomens kvinnosyn, skjuter hon sig själv i foten. Hur kan man tro att man ska bli tagen på allvar när man refererar till sådan uppenbar och mångfaldigt avslöjad historieförfalskning?