15 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

En strid om dopet försvårar vårt gemensamma uppdrag

I början av 1970-talet var den helige Ande utgjuten på ett påtagligt sätt över hela vårt land. Församlingsledare från alla olika kyrkofamiljer möttes i tillbedjan och lovsång. Vi var förkrossade när vi upptäckte oenighetens synder och bad varandra om förlåtelse. När vi studerade Bibeln fanns en ödmjukhetens ambition att förstå och försonas och inte att förebrå genom att klargöra skillnader. Så upplevde jag också samtalen kring dopet och den kristna gemenskapen.Vi är nog alla ganska medvetna om att vi inte kan uppnå enhet genom att diskutera varandras fel och brister. Det är enkelt att uppmärksamma enskilda citat från Bibeln som kan användas för att försvara den egna positionen. Enhet och förståelse mognar under inflytande av den helige Andes närvaro och inför det personliga mötet med Jesus som vår Frälsare och Herre.Vi kan vara överens om dopets andliga betydelse, att i dopet identifierar vi oss med hur Jesus dog och uppstod, för att vi ska kunna befrias från synd och förvandlas till en ny skapelse i Kristus. Dopet liknas i Efesierbrevet med att bli sammanvigd med Kristus och i Kolosserbrevet står det att vi i dopet ikläder oss Kristus. Dopets yttre form är viktig och samtalet måste fortsätta så länge som parterna är överens om att Bibeln är vår högsta auktoritet och avgörande för vår tro. Men enheten mognar inom oss när dopets andliga innebörd får större betydelse än den praktiska utformningen.Under 1970-talet var det tusentals i de gamla historiska kyrkorna som ville förnya sitt dop i medveten ålder och i samband med att livet med Kristus förvandlade deras liv. Jag mötte präster inom den katolska karismatiska rörelsen  i USA som berättade hur de i sin kyrka valde att tala om bekräftelsedop och förnyelsedop, istället för att underkänna det som hade hänt när de bars fram inför Kristus som spädbarn och blev döpta in i sin kyrkas gemenskap.I den församling som jag betjänar och tillhör, nämligen Centrumkyrkans Församling i Sundbyberg, praktiseras det dop som vi är övertygade om att Bibeln beskriver, men vi bejakar och välkomnar kvinnor och män som har en annan dopsyn och erfarenhet, när vi är överens om att leva i dopets andliga innebörd. I den tid som nu är i Nordeuropa är det helt avgörande för kristendomens framtid, att vi koncentrerar oss på det väsentliga i gemenskapen med Kristus under den helige Andes nävaro. Ömsesidig respekt och självrannsakan, ödmjukhet och bevarad övertygelse kan förena oss och därmed göra oss starka för att samverka till en upprättelse av kristen tro i vårt land. En teologisk strid i relation till dopets teologi och kyrkans övriga nådemedel eller strukturer kommer att kväva det andliga livet och omöjliggöra det vittnesbörd som avgör den kristna kyrkans gemensamma uppdrag inför omvärlden.Nyligen hölls en konferens i Boden med Svenska kyrkans oasrörelse och många från andra kyrkofamiljer. Högkyrklig liturgi fungerade i helighet tillsammans med enkla karismatiska uttryck och den helige Andes närvaro var starkt utgjuten. När det sker finns det hopp för en ny framtid!I många delar av den internationella pingstväckelsen som numera vinner 20 miljoner nya medlemmar varje år, praktiseras något som vi i Sverige borde vara lyhörda för. Den som tar emot Jesus som sin Frälsare och vill dela församlingens gemenskap, välkomnas som medlem. Dopet är inte avgörande för medlemskap utan erbjuds som en välsignelse för den som mognar till ett sådant beslut i sitt liv.

Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Dagens poddar