14 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Varken Luther eller Bibeln talar mot dop av spädbarn

I Dagen den 19 juli gör Samuel Svensson den unge Martin Luther till talesman för en baptistisk dopsyn. Han hänvisar oss till en predikan om dopet från 1519 och boken ”Om kyrkans babyloniska fångenskap” från 1520. Vad säger då Luther i dem? I predikan säger han att nedsänkning vore att föredra, som tecken på vad som sker i dopet: döden och uppståndelsen till Kristus. Men Luther nämner med gillande att barn döptes: ”Som faddrarna säger, när de lyfter upp barnet ur dopet: ’Se din synd är nu dränkt, vi tar emot dig i Guds namn till det eviga livet’, så kommer änglarna på sista dagen lyfta ut alla döpta fromma kristna”.Och i boken tackar Luther Kristus för att barndopet bevarades i påvekyrkan och skriver: ”Han lät inte dopet tryckas ned av skamligt vinstbegär och gudlös vidskeplighet. Det skedde säkert i avsikten att småbarn, ännu utan vinstbegär och vidskeplighet, genom dopet skulle upptas och helgas i den enklaste tro på Hans ord”. Om dopsättet säger Luther: ”Jag skulle vilja att de som döps sänks i vattnet helt ... inte så att jag ser detta som en nödvändig sak men det vore vackert”.Också den unge Luther var alltså för spädbarnsdop och inte ens ansåg han nedsänkning vara nödvändig.Svensson avfärdar också Origenes (d. före 254) uttalande: ”Kyrkan har tagit emot av apostlarna seden att ge dopet också till spädbarnen.” Det är ur Origenes kommentar av Romarbrevet, som presbytern Rufinus översatte i början av 400-talet. Översättningen är osäker, menar Svensson. Rufinus säger själv i anslutning till översättningen att han förkortade kommentaren och att han också fyllt i vad som saknades. Men hittade han på uttalandet om dopet?På 300-talet hände det att kristna sköt upp sina barns dop av rädsla att barnet skulle falla i allvarlig synd efteråt. Dopet tänktes nämligen bara ge förlåtelse för det syndfyllda liv man levt före dopet. Rufinus, som hade växt upp i en kristen familj, berättar rättframt hur han blev döpt först i 25-årsåldern. Om man ska misstänka honom för något så vore det väl en ändring eller ett tillägg mot spädbarnsdop?I Hippolytos kyrkoordning från cirka 215, som Anders Kraal också nämnde i sin debattartikel 15/7, står: ”Först ska ni döpa de små. Alla som kan tala för sig, ska tala. Men för dem, som inte kan tala, ska föräldrarna tala eller en annan som tillhör deras familj”. Små barn som ännu inte kunde tala döptes alltså.Endast Tertullianus sätter frågetecken kring barndopseden, och det sker först år 200.Svensson tycks mena att texterna som talar om dop av spädbarn är pinsamt få. Men detta talar ju mot den baptistiska dopsynen. Om inga tidiga spår av oenighet finns, och spädbarnsdopet längre fram är fast gemensam sed, är det bekymrande – för motståndarna till spädbarnsdopet.Något om källorna från 100-talet: Justinus Martyren säger att dopkandidaten ska undervisas. Han säger inget om spädbarn: i en missionssituation är förstås dop av spädbarn till konvertiter ovanliga. Spädbarn utgjorde några få procent av befolkningen. I Didache står att kandidaten (inget sägs om åldern) ska fasta. Noteras bör att både Justinus och Ireneus talar om dopet som pånyttfödande. Ireneus inkluderar uttryckligen spädbarn i dem som pånyttföds.Ger Bibeln stöd för att kalla spädbarnsdop ”spädbarnsbegjutning”? Svensson ger ett enda bibelställe: Rom 10:17, där tron sägs komma av predikan, som i sin tur kommer i kraft av Kristi ord. Med stöd i baptisten Beasley-Murrays bok om dopet i NT hävdar Svensson att ”i ingen av NT:s texter beskrivs dopet såsom något som äger rum utan en föregående tro”.Men flera texter nämner dopet utan att nämna föregående tro: Apg 16:15; Rom 6:3-4; 1 Kor 12:13; Gal 3:27; 1 Petr 3:21; Ef 5:25-26. I Kol 2:12 är dopet och tron samtidiga. Tit 3:5 säger att Gud frälste oss genom ”pånyttfödelsens bad”. I Joh 3:5 sägs pånyttfödelsen ske ”av vatten och Ande”.Enligt Svensson är tron ”resultatet av att man medvetet bejakat en kristen förkunnelse, något som är omöjligt vid späd ålder”. Definitionen är för trång: inte var det i otro som fostret Johannes gladde sig över Jesu mors hälsning (Luk 1:44), inte lovar otroende spädbarn Gud (Matt 21:16)! Om inte spädbarn kan tro måste man tänka ut en annan frälsningsväg för dem eller förklara dem förlorade. Men i bland annat Rom 3:21-25 talas om bara två vägar, lagens väg, som är stängd genom synden, och trons väg. ”Den som inte tror ska bli fördömd”, säger också Jesus (Mark 16:16). Och måste verkligen barnen bli som vuxna för att få del av dopet? Skulle inte de vuxna bli som barnen för att komma in i Guds rike (Matt 18:3)?Den evangelisk-lutherska tron, också min tro, säger med den gamla kyrkan: Gud ger nåden till spädbarnen just i dopet. De är en stor del av ”alla folk”, som Jesus befallde att göra till lärjungar ”döpande dem i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn” (Matt 28:19 i 1917 års översättning efter grekiskan). Om Jesus säger att man blir lärjunge i dopet, så får man tron (senast) då! Tron föds förvisso inte bara i dopet utan, och detta har Svensson märkt, också av predikan, men dessa spelas inte ut mot varandra i Bibeln, som tillskriver också dopet frälsande verkan.

Fler artiklar från Debatt