21 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Oklart om RÅ vill straffa även teologiska åsikter

"Den femte punkten är ett av Greens sätt att, med ord som ”sjukt” och ”orenhet”, säga att homosex är syndigt och oacceptabelt."

Högsta Domstolen har nu satt ut dag, 9 november, för målet mellan Riksåklagaren (RÅ) och Åke Green. Hovrättens linje både kan och bör stå sig. I predikan från Borgholm syns tydliga uppsåt att driva förkunnelse och teologisk debatt, men också uppsåt att kritisera riksdag, massmedier och homorörelse. Att dessa uppsåt var så tydliga talar för att Greens syfte var ett annat än att hetsa mot personer med viss sexuell läggning. Utan uppsåt till sådan hets kan det inte vara brott.Men det är också tänkbart, om än mindre troligt, att Green blir fälld i HD. Det är därför viktigt att klart urskilja hur mycket av hot mot yttrandefriheten som finns kvar i RÅ:s överklagande.Den uppfattning många nog fick var att Green dömdes i Kalmar för fyra förlöpningar, om aids, pedofili, tidelag och ”cancersvulst”. Men Kalmar tingsrätt dömde Green som brottslig hetsare, inte bara för de tre sista av de fyra förlöpningarna, utan för ”stora delar” av predikan. Och den domen var verkligen ett grovt angrepp mot yttrandefriheten! För de ”stora delarna” hade, som man ser om man bara besvärar sig att läsa, två huvudbudskap. Ett var att homosexuella handlingar sades vara en synd och oförenliga med kristen lära. Det andra var en kritik mot regering och riksdag för partnerskapslagen, och mot journalister och medieföretag, homorörelse och porrindustri för att de visar upp och sprider homosexualiteten.Vad i allt detta ansåg domstolen vara skäl nog för fängelsestraff? ”Stora delar”, men vilka delar ansåg sig Kalmar tingsrätt inte behöva tala om.Domen var i likhet med åklagarens gärningsbeskrivning allmänt hållen och siktade på predikan i dess helhet. Green skulle låsas in, inte bara för de i alla medier beryktade grovheterna om aids, pedofili, tidelag och cancer utan för en helhet som till stora delar bestod av en teologisk åsikt om vad som är synd i sexuallivet samt av angrepp på folk-valda, medieföretag och organisationer. Denna dom i Kalmar var ett angrepp på möjligheterna till både samhällsdebatt och teologisk debatt, och lindrigt talat oförenlig med den starka ställning för svensk yttrandefrihet som har sitt främsta fäste i den grundlagsskyddade tryckfriheten.Inför höstens rättegång i HD ska  man lägga märke till att riksåklagaren i sitt skriftliga överklagande före sommaren tydligen förkastade både den tidigare åklagarlinjen och domsskälen från Kalmar om straff för ”stora delar” av predikan. RÅ avgränsade inte åtalet till några ”stora delar” utan till enbart fyra korta avsnitt i den långa texten. Samma delar hade citerats av tingsrätten innan den svävade ut i att bestraffa ”stora delar”. I dessa fyra korta av-snitt finns en politisk ståndpunkt, två teologiska, och fem ”naturvetenskapliga” eller rättare sagt kvasivetenskapliga. De sistnämnda är de fyra numera allmänt kända förlöpningarna plus uppfattningen att homosexualitet inte är medfödd utan ett medvetet val.RÅ hävdar av allt att döma att det brottsliga är högst fem av de åtta påståendena, och bland dem finns inte frågan om medfödd eller vald homosexualitet, och inte heller angreppet på riksdagen för partnerskapslagen.Men den femte punkten är ett av Greens sätt att, med ord som ”sjukt” och ”orenhet”, säga att homosex är syndigt och oacceptabelt. Ser RÅ endast det hårda ordvalet som en förlöpning bortom gränsen för uppsåtlig, straffbar hets? Eller gäller yrkandet om straff också den underliggande teologiska ståndpunkten? Det senare är förmodligen inte vad RÅ avser. Men han har skrivit suddigt i den mest centrala av de frågor som återstår. Ifall HD trots allt inte friar är det möjligt att Green anses ha haft hetsande uppsåt endast i ett fåtal formuleringar, men att detta uppsåt räcker för straff. I så fall är punkten om homosexualitet som synd – eller ”orenhet” – avgörande för vad en dom betyder för yttrandefriheten.Straff för någon eller ett fåtal grova förlöpningar om till exempel tidelag är inget stort hot mot det fria ordet – i predikstolen eller på annat håll.En dom där straff på något sätt utmäts för själva den teologiska ståndpunkten om homosexualitet som synd är däremot ett solklart sådant hot. En sådan HD-dom är nog djupt osannolik. Först om HD ändå skulle döma på det sättet skulle det här på många vis bedrövliga rättsfallet bli en framgång för dem som, till skillnad från riksdagen, önskat att juristerna skulle tänja hetsparagrafen och omvandla den till ett redskap för att med straffhot tysta meningsmotståndare.

Fler artiklar från Debatt