10 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Snäva attityder hotar den öppna folkkyrkan

nMin socialdemokratiske kamrat Erik Lindberg går till storms mot vårt partis kyrkopolitiska engagemang. Det finns många trådar att dra i, men jag vill börja med att beklaga hans användande av ordet ”riksdagspartier” i syfte att klassa ner kyrkliga nomineringsgrupper med partipolitisk identitet.Framför allt har Erik Lindberg och jag tydligen olika syn på det parti som vi bägge är aktiva i. För mig är socialdemokraterna i första hand ett idéparti, vilket bildades i slutet av 1800-talet som ett svar på människors längtan efter en värld som alltmer präglas av frihet, jämlikhet och broderskap.Socialdemokratin påverkar det svenska samhället med politik som redskap, men också genom samverkan med fackföreningsrörelsen, kooperationen och andra idéburna folkrörelser. Strävan är ständigt att söka förändra alla öppna delar av samhället till fromma för människors livskvalitet och välfärd.Nära kopplat till folkhemsbygget står folkkyrkan, som också den är frukten av en målmedveten strävan. Genom att ta fasta på öppenhet, jämlikhet och folklig förankring har överhets- och statskyrkan omformats till en fri folkkyrka med kärleksbudskapet i centrum. Men mycket återstår.nInget annat samfund och ingen annan organisation står inför en lika stor utmaning som Svenska kyrkan när det gäller att erbjuda ett demokratiskt system, som gör det möjligt för medlemmarna att på goda grunder fatta beslut om vem man vill se som representant för sig själv och sina idéer.För att vända på steken, vill jag lämna Erik Lindbergs fixering vid procent och i stället se till det faktiska antal som gör en aktiv handling genom att rösta i kyrkovalet. När 700 000 människor väljer sina företrädare på Svenska kyrkans olika nivåer är detta en enorm demokratisk manifestation!nErik Lindberg förespråkar en modell med ”församlingsmöten” i stället för dagens val med nomineringsgrupper. I min församling, Maria Magdalena, deltog cirka 1 400 i förra söndagens kyrkoval. Kan någon med trovärdighet påstå att fler skulle ha känt sig kallade till ett ”församlingsmöte”? Glöm det!Erik Lindberg riskerar tyvärr att spela de krafter rakt i händerna, som inget hellre vill än att bli av med det folkliga inflytandet i Svenska kyrkan. Dessa snävkyrkliga attityder är ett hot mot den öppna, demokratiska folkkyrkan. Deras syfte är att tillskansa sig mer personlig makt utan mandat från folket.Nomineringsgrupperna erbjuder en varudeklaration som gör att alla typer av kyrkotillhöriga – inte bara vi som går ofta i kyrkan – kan vara med och ta sitt demokratiska ansvar. Snävkyrkliga krafter vill dela upp folk i ett A-lag och ett B-lag. Själva tillhör de A-laget. B-laget kan de lika gärna mista.Jag välkomnar den ökade mångfald av nomineringsgrupper vi nu ser, då dessa per definition motsvarar en identifikation hos de kyrkotillhöriga. För vissa är kandidaternas kyrkogångsfrekvens viktigast. Andra efterfrågar en redovisning av både kyrkosyn och samhällssyn i förening.Den allmänna analysen av kyrkovalet, att de partipolitiska förlorar till de icke partipolitiska nomineringsgrupperna, är ofullständig. Jag vill peka på det faktum att vänsterblocket behåller 78 mandat genom att miljöpartister i Svenska kyrkan helt enkelt tar tre mandat från (s) och ett mandat från (v).nDetta är för det första en framgång för oss, med tanke på de högervindar som blåser över Sverige. Dessutom missgynnas vi av ett lågt valdeltagande. Allra mest intressant är dock flödena inom det borgerliga blocket – från (m), (c), (kd) och (fp) till de så kallat politiskt obundna grupperna.Enligt mig är detta ytterligare ett bevis på att en progressiv person ser på politiken som något fint och positivt, medan den högerinriktade ofta nedvärderar politiken. Man tycker troligen att den bara begränsar informell makt man annars skulle ha. I Svenska kyrkan finns många exempel på detta.nTill sist vill jag ändå säga till Erik Lindberg, att jag ser fram emot vidare diskussion inom socialdemokratin om kyrkopolitikens framtida former. Självklart är den nuvarande ordningen önskvärd bara om de som inte själva tillhör Svenska kyrkan fortsätter att uppmuntra oss som är kyrkopolitiker.Det jag bär med mig från den nyss avslutade kyrkovalrörelsen, är många varma minnen av socialdemokratiska möten, där den öppna, demokratiska folkkyrkan har stått högst på dagordningen. De samtalen har många gånger berikats av kamrater med annan religiös bakgrund än svenskkyrklig. Mycket värdefullt!

Fler artiklar från Debatt