06 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Skrota det frikyrkliga medlemsbegreppet!

Jag tror inte på det sedvanliga frikyrkliga medlemsbegreppet. Det bör snarast skrotas eftersom det inte fungerar – och har inte gjort så på många år. Anledningen är kortfattat att det inte återspeglar medlemmars överlåtelse till varandra och till Kristus. Vi måste hitta nya vägar för hur tillhörighet till en kristen församling ska gestaltas. Det är en komplicerad fråga och jag är ingen specialist på denna. Men den är av avgörande betydelse, eftersom den handlar om människor – och människor är viktigast av allt. Utan att ha ett färdigt svar vill jag ändå här resonera i frågan tillsammans med eventuella läsare. Jag avstår från att ge synpunkter på Svenska kyrkans medlemsbegrepp eftersom jag inte är kompetent att diskutera detta.Jag kan upptäcka två bibliska perspektiv på tillhörighet till Kristus som kan hjälpa oss när vi funderar över vad medlemskap i en kristen gemenskap innebär.Det ena är ett antingen-eller-perspektiv. Här finner vi bibeltexter som visar på att vi kristna gått från död till liv (Rom 5:18ff,, 2 Kor 2:16), från mörker till ljus (Ef 5:8, 1 Petr 2:9), från att inte ha tillhört Herren till att vara Guds folk (1 Petr 2:10f), från mörkrets välde till Guds sons rike (Kol 1:13) och från att ha varit utanför till att vara innanför (Ef 2:12, Kol 1:21). Detta perspektiv pekar på den omedelbara förändring som människor upplever i Kristus eller blir skänkta i Kristus.Det andra är ett process-perspektiv. Här har vi texter som anger att vi som människor ska bli fullvuxna i Kristus och mogna i honom (Kol 1:28, Ef 4:13) och att vi ska växa till i honom (Ef 4:15, Fil 1:9, Kol 1:10). Det handlar om att växa i gemenskap med Jesus. Detta perspektiv visar på den gradvisa förändring som vi människor går igenom när vi alltmer växer i Kristus.I de flesta frikyrkliga sammanhang betonas det första perspektivet där människor uppmanas att omvända sig till Kristus. Medlemskapet är ofta starkt knutet till detta perspektiv. Den som har omvänt sig till Kristus välkomnas som medlem i församlingen. Risken finns att man kan se det som om man klarat ett ”test”. Nu är man innanför och därmed är allt okej och man blir lämnad ifred.När medlemsbegreppet diskuteras så är nästan alltid det första perspektivet den givna utgångspunkten – i värsta fall fullständigt omedvetet. Det handlar då i praktiken var man sätter gränsen mellan att vara medlem eller inte, inne eller ute. Oftast blir det olika kriterier som behöver uppfyllas för att vara medlem: Är dopet medlemsgrundande eller inte? Behöver man vara troendedöpt eller ”räcker” det med barndop? Är en personlig tro en förutsättning eller inte? Vilken livsstil måste till för att få vara med eller är livsstilen ointressant för att bli medlem?Var vi sätter gränsen mellan att vara ute eller inne beror på personlig och teologisk övertygelse och vilken kristen tradition man tillhör. Det gemensamma är att man oberoende av allt detta utgår från samma utgångspunkt, samma ”paradigm”, som tvingar en att sätta upp gräns för detta ute eller inne.Går det överhuvudtaget att slippa denna gränsdragning? En bra början är att utgå från det andra perspektivet, som visar på behovet och möjligheten för alla människor att ständigt växa i gemenskapen med Kristus, och att koppla det till medlemsbegreppet. Oavsett var en människa befinner sig i relationen till Kristus och i relationen till kristna människor så finns kallelsen och erbjudandet att gå längre i gemenskap med Jesus och med dem som bekänner sig till honom.Vi måste verkligen, verkligen, verkligen ta på allvar att det kristna livet handlar om att leva i relation med Jesus och med varandra. Detta är inte svårt att begripa. Nu gäller det – och det kan vara svårare – att få vår syn på tillhörighet att återspegla var vi befinner oss i relationen till vår Herre och till varandra.Nej, jag har ännu inget svar på hur detta i praktiken bör hanteras. Dock är jag övertygad om att det finns ett annat och bättre sätt att se på medlemskap än hur det sker i dag. Jag tror också att denna kommer att växa fram i en miljö där god teologisk reflektion, sund församlingsvardag och stor kärlek till människor förenas.

Fler artiklar från Debatt