17 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Strutsmentalitet av Sida i kampen mot hiv

Lena Ekroth, chef för Sidas hiv/aids-sekretariat, kommenterar i Dagen 15 november mitt tidigare inlägg till försvar för beteendeförändringars betydelse i kampen mot hiv/aids, och behovet att sätta effekten av massiv spridning av kondomer i rätt perspektiv.Hon menar att min kritik mot Sida ”som enbart nämner säker sex som enda preventiva åtgärd” är felaktig, och hävdar att Sida förespråkar ett brett angreppssätt som även går ut på att förändra människors sexuella beteenden.Jag förutsätter att Sidas prioriteringar framgår av deras hemsida. På frågan ”Vad gör Sida för att förhindra spridningen av hiv/aids” nämns ökad användning av säkrare sex, bättre tillgång till behandling av sexuellt överförda sjukdomar och utveckling av vaccin mot hiv som de enda initiativ som direkt syftar till att förhindra hiv-smitta. I övrigt handlar programmet om åtgärder mot följderna av smittan. Ingenstans hittar jag någon strategi för hur man ska förändra attityder och beteenden för att minska antalet sexpartners.En sökning på hemsidan efter ordet ”beteendeförändring” ger en enda träff som handlar om ökad kondomanvändning i Uganda. Vid en beskrivning av hur Ugandas befolkning lyckats förena sig i kriget mot hiv nämns inte med ett ord att vapnet stavas ABC (avhållsamhet, trohet och kondom). I sitt inlägg, liksom i andra sammanhang, ägnar Lena Ekroth stort utrymme åt att argumentera emot betydelsen av avhållsamhet, senarelagd sexdebut och trohet och menar att dessa metoder ”helt enkelt inte fungerar”. Som exempel nämner hon kvinnor som trots sin trohet blir smittade av sina otrogna män. Därmed omyndigförklarar hon alla män som inte behöver ta ansvar för sin sexualitet och lägger hela ansvaret på kvinnorna att skydda sig. För mig framstår det som ren strutsmentalitet att inte i första hand angripa problemet vid roten. Eller är problemet att Sida inte kan eller vill jobba med attitydfrågor och sexualmoral?Lena Ekroth framhåller i stället betydelsen av mer tekniska åtgärder som diskussioner om säker sex, insatser för ökad kunskap om sexualitet och mot ojämlika maktsituationer mellan kvinnor och män liksom ökad kondomanvändning. Därmed avfärdar hon den mycket omfattande forskning som visar att det är just beteende- och attityd-förändringar som haft den största effekten i Uganda medan kampanjer för ökad kondomanvändning hittills inte visat sig ha någon effekt ur ett populationsperspektiv i något land.Hon borde veta bättre.

Fler artiklar från Debatt