I de tio budorden i Moseböckerna finns ett glömt och gömt budord. ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem.”, 2 Mos 20:4-5aEn studie av detta budord torde visa att det är ett av de allra mest centrala i Bibeln. Det återkommer sju eller åtta gånger i Moseböckerna. I varje sammanhang det står, ges det mer tyngd än många av de andra budord som nämns i samma textavsnitt. Till dessa ska fogas starkt polemiska texter i de profetiska böckerna som understryker bildförbudet. Budet bekräftas också av Paulus i Apg 17.Många gånger den senaste tiden ser vi hur bilder av Kristus skapar debatt. Nu senast omkring utställningen Revelation/Uppenbar(a)t i Stockholms Kulturhus som genomförs med stöd från Svenska kyrkan. Diskussionerna nu är identiska med diskussionerna omkring visningen av Ecce Homo i Uppsala Domkyrka för några år sedan. Detta kan vara klassiska illustrationer över varför Gud inte vill att vi ska göra oss bilder av honom.Främst handlar detta om att respektera Guds uppenbarelse. Gud finns som en storlek utanför oss. Gud är för stor för att avbildas. Om vi i sanning tror att Kristus är Gud, är det problematiskt att avbilda honom. Även Kristus är för stor för att fångas i en bild. Kanske är det just fångad Gud skulle känna sig inom ramen av en bild. Det måste bli en snuttifiering och en begränsning av Gud. Detta trots att syftet med sådana bilder ofta sägs vara att öppna oss för nya dimensioner av Gud. Avbilder av det heliga blir dessutom lätt heliga avbilder – sakrosankta.Men mest handlar detta om att ingen äger Gud. Det är vi som är Guds egendom och inte tvärtom. Gud har valt att avbilda sig själv genom sitt handlande i historien, nerskrivet i Bibeln. Han visar sig själv, men vi skapar inte avbilder av Gud utifrån denna uppenbarelse.Detta är en fråga om makt. Gudabilder hänger ofta samman med våra mänskliga program för att skaffa oss en gud som passar våra syften. Därmed blir gudabilderna ett led i maktutövning där vi skapar människors bilder av gud i stället för att Gud får återskapa oss till sin avbild.Muslimernas reaktioner mot Muhammedteckningarna är en mycket komplex fråga. Men deras tydliga bildförbud är tänkvärd för oss. Detta borde vara en självklar del även av kristen teologi, liksom det är av judisk teologi.Men tyvärr finns det lite eller ingen teologisk reflektion omkring bildförbudet i dag. Kanske därför att vi upplever den fria kristna bildkonsten som hotad av det. Men genuint kristen bildkonst är inte fri. Det finns en begränsning: Friheten att avbilda Gud. Frågan är om inte det borde innefatta friheten att avbilda Kristus. Det har vi fått tydligt illustrerad genom historien. Nu får vi det igen genom utställningen i Stockholms Kulturhus.Kanske har kyrkan gömt och glömt budordet därför att det för ofta kommit i vägen för vår möjlighet till makt.Gud är inte maktlös så att han behöver vår hjälp att visa vem han är. Gud använder sin makt att förvandla människor varje dag. Där skapar Gud sin avbild och visar vem Han är.Øyvind Tholvsen
