27 februari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Bobby måste ge oss mod att anmäla

Det är inte ofta i livet förväntningarna är så höga, som när ett barn ska komma till världen. Blivande föräldrar är sällan så ogarderade och sårbara, som när de just väntar sitt efterlängtade barn. Visar sig sedan det nyfödda barnet vara skadat med begränsad utvecklingspotential, då slår det hårt och förvandlar lyckan till besvikelse, ilska och sorg.Föräldrarna möter dessa påfrestningar, som de människor de är och hur deras resurser ser ut.Deras resa handlar om att först sörja det barn de inte fick och sedan ta emot det barn de har fått. Sedan växer de flesta efter de förmågor de har successivt in i rollen, att vara föräldrar till ett handikappat barn.Föräldrarna får också lära sig barnets alla signaler och beteenden och växer in i en anpassning och handlingsberedskap, för att möta det handikappade barnets alla behov. Väldigt ofta tar barnet så stor plats, att föräldrarna hinner inte vårda sin egen relation, utan det blir skilsmässa i många fall.Mycket av arbetet för föräldrarna handlar om att kunna läsa av barnet och rätt tolka det de ser, för att ligga steget före och aktivt styra skeendet. Hela denna process in i ett liv med ett skadat barn är lång och behöver vägledning från professionen.I det uppmärksammade fallet Bobby var ursprungsmiljön bräcklig. Den biologiska fadern var frånvarande och modern var bara 19 år vid Bobbys födelse. Han hade en genetiskt betingad utvecklingsavvikelse med förståndshandikapp och autismspektrumstörning. Detta är en övermäktig uppgift för en 19-årig mor. Det löste sig med mormoderns stöd, där mamman och Bobby bodde första tiden. Det fanns också en stödfamilj.När modern sedan möter en man, hon flyttar till på landet, är han helt otränad att förstå ett autistiskt barn. Från de uppgifter som funnits i media har framkommit, att han varit dömd för sexual-sadistiskt brott och suttit inne i tre år. Att plötsligt bli styvpappa till ett barn som Bobby med den brottsliga bakgrunden är inte särskilt lyckat.Modern väljer heller inte i första hand med tanke på Bobby. Han borde haft ökad kontakt med mormor och stödfamilj, men det blev mindre, efter mors flytt. Bobby hade behövt det, för att minska stressen av förändringen.Om ett barn med autistiska drag inte får rätt stöd och vägledning att hantera omgivningen och sina relationer till den, blir det kaos och kraftiga utbrott. Detta har för mor och styvfar blivit en övermäktig provokation och de har förlorat både sin vuxenroll och omvårdnadsroll.Det är i förlängningen av detta som allt gått snett.Så har en man, som tagit övertaget med sadism i sängkammaren och i vardagen, på grund av sin okunnighet, sannolikt fått med sig modern på en våldsstrategi mot Bobby, där modern och hennes sambo i förening drivit misshandeln av Bobby till hans död.Vi alla, som arbetar med barn har en skyldighet att anmäla missförhållanden. I det aktuella fallet ser vi en situation, där resurserna, att leva med ett förståndshandikappet barn var mycket bristfälliga och där mamman och hennes sambo förlorade sig i de mest primitiva och våldsamma av alla handlingar, vi kan tänka oss mot ett barn.Det är inte i första hand kunskap vi lider brist på, utan mod att handla på misstankar, även om vi inte har allt på fötterna för att agera. Rädslan för att anmäla fel familj, hindrar oss ofta från att våga. I denna fråga behövs mer vägledning och undervisning till alla som arbetar med barn.

Fler artiklar från Debatt