Man anar en lätt
desperation hos ledarskribenten Thomas Österberg när han liknar det politiska debattläget i Sverige vid en ankdamm (Dagen 1/6). Och visst har han rätt, precis som den debattartikel i Svenska Dagbladet som det refereras till.Fattigdomsbekämpningen måste åter hamna högt på dagordningen, och av samtliga politiska partier måste avkrävas att deras utrikespolitik redovisas inför valet. För visst har visionerna om global rättvisa lyst med sin frånvaro i valrörelsen, visst koncentreras den mesta av energin på inrikespolitiska frågor.Samtidigt måste det sägas att de inhemska politiska vardagsfrågorna inte får spelas ut mot det globala engagemanget. En politik som blundar för att människor i Sverige kan tvingas leva utan tak är inte trovärdig. Eller en politik som blundar för att gamla människor när de inte längre klarar sig själva, stoppas in i små rum, visserligen oftast med hög materiell standard, och aldrig får komma utanför dörren, med undantag för årskontrollen hos doktorn – den politiken är inte heller trovärdig när man i nästa stund vänder blicken ut i världen.
Människovärdet är detsamma
överallt där det finns människor. Och nöden kan vara lika stor, även om den presenteras i lyxförpackning. Klarar man inte problemen hemma, klarar man definitivt inte att lösa globala problem.Men Thomas Österberg, varför ha dessa krav bara på politikerna? Ligger det inte i demokratins natur att alla innevånare har ett samhällsansvar? Kan en demokrati över huvud taget bestå, om inte alla hjälps åt att bevara den? Och vilket ansvar har inte redaktörerna för en tidning för vilka saker som sätts på agendan?Är det inte i själva verket så att man når resultat genom att många goda krafter arbetar mot samma mål?Nätverk mot Trafficking organiserade nyligen för första gången en demonstrationi Malmö. På banderollerna kunde man läsa ”Nej till trafficking – Ja till fotboll”. Ett demonstrationståg från Möllevångstorget gick till Stortorget där sedan politiker från olika partier, från riksdag, region och kommun, intresseorganisationer, musiker och författare och andra eldsjälar, kvinnor och män talade i två timmar. Är det inte så man skapar engagemang? Det krävs ett långvarigt arbete för att bygga opinion, och man får det inte gratis.
Har intresset för
globala frågor svalnat är det upp till oss alla att återskapa det.Låt ingen simma lugnt i ankdammen!
