15 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Isolera inte Jesus från samhället

Är väckelserörelserna bara en inomkyrklig företeelse, en välsignelse för de redan frälsta? Eller är de fortfarande en stark kraft i det svenska samhället? Finns det fortfarande tro och ambitioner till samhällsförändring eller vill de bara vara ett vackert minne från fornstora dagar?Det är intressant att konstatera att dagar från förr faktiskt var stora och betydelsefulla. Väckelsens folk kryper alltför ofta in i sina kyrkor och kapell och sysslar med inomkyrkliga angelägenheter. Men så har det inte alltid varit.Under rubriken ”Demokratins genombrott i Sverige” heter det på riksdagens webbsida att ”Utvecklingen av den svenska demokratin gynnades av att nykterhetsrörelsen, frikyrkorna och att fackföreningarna växte fram på 1800-talet. Genom folkrörelserna lärde sig människor mötesregler, att skriva protokoll, argumentera för sin sak och att sköta ekonomi, lokaler och kontakter med myndigheter”.Att arbetarrörelsen haft stor betydelse för demokratins framväxt vet de flesta. Men att nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen varit minst lika och om inte ännu mer betydelsefull för framväxten av det fria och demokratiska samhälle som präglat svenskt 1900-tal har ganska många glömt bort.Vem minns FO Nilsson, baptistpredikanten som på frihetens mark grundade den första fria baptistförsamlingen 1848? Inte många minns att han 1851 blev landsförvisad för sin frihetslängtan. Hans brott? Hans tro! Nilssons handling blev en murbräcka i kyrkans monopol. Förbudet mot fria sammankomster upplöstes definitivt 1868 (konventikelplakatet).I spåren på de frihetsälskande följer både Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Svenska Missionsförbundet. Senare också en viss Lewi Pethrus, pingstvännernas grundare, som 1913 uteslöts ur Baptistsamfundet för sin nattvardssyn eller kanske främst för sin öppenhet för Andens liv och kraft.Att dessa rörelser förändrade Sverige står utom allt tvivel. I täten för Sundsvallsstrejken för bättre villkor på fabriksgolven i Medelpads sågar 1879 gick ingen mindre än ordföranden i Svenska Missionsförbundets nybildade församling. Starka och trotsiga ställde sig väckelsens folk på de svagas sida.Protokoll fördes. Omröstningar om byggen gjordes och gemensamt ansvar togs. Det är klart att det utbildade folket för demokrati.Om 1900-talet präglades av väckelserörelsernas tro och idéer kan man fråga sig vad 2000-talet kommer att präglas av. Blir det relativismens idéer som segrar är vi illa ute. Då kommer människovärdet obönhörligen att devalveras. Foster att aborteras och handikappade fara illa. Blir det individualismen som segrar kommer solidariteten, medkänslan och ansvaret för den svage för alltid att förloras. På egoismens altare hamnar förr eller senare den svagaste.Därför är det tid att kliva fram igen. Tid att ta med Jesus ut i samhället. Inte för en politisk förändring, men väl för människohjärtats förändring. Etiken och kärleken han bär fram i sin predikan från berget kan bara rymmas i det förvandlade hjärtat.Frågan är bara om väckelsens folk klarar av att lyfta blicken från sin egen struktur, sin egen välsignelse och sina egna behov. Gör väckelsens folk inte det har de samma öde att möta som andra introverta rörelser i historien, sin egen grav.Därför vill jag utmana varje konferensledning på varje kristen sommarkonferens att räta ryggen, lyfta blicken och fokusera den som inget hört, inget sett och inte mött den livsförvandlande kraften i evangeliet.

Fler artiklar från Debatt