18 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Svensk pingstteologi förändras inte av internationellt jubileum

I en insändare skriven av Mikael Bask med flera (13 juni) apostroferas det att Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium, PTS, haft med en representant på ”The Azusa Street Centennial” i Los Angeles. Det antyds att PTS på så sätt skulle stödja alla de olika teologiska riktningar som företräddes på denna konferens. Copeland, som figurerat i trosrörelsesammanhang, nämns – förmodligen för att han fanns med på en bild i Dagen.”The Azusa Street Centennial” var ett hundraårsminne av vad som hände på Bonnie Brae Street och Azusa Street i Los Angeles i april 1906. Det var en tacksamhetens fest, men det var också en glädjande manifestation av Andens påverkan på kristenheten. Mångfalden i Los Angeles var mäkta imponerande även om många schatteringar inom internationell pingströrelse ändå inte fanns med.PTS var där, men bara med en enda representant. Hade det varit ekonomiskt möjligt hade det varit mycket roligt att få ha med alla som jobbar med PTS dit, liksom alla de som studerar på PTS. Konferensen var nämligen lärorik på många sätt. Det hölls stora möten i olika traditioner men också mindre seminarier, exempelvis i olika teologiska ämnen.Att vi som svenska pingstvänner möter representanter från olika karismatiska och pentekostala riktningar innebär givetvis inte att vi därmed skulle acceptera deras syn på olika teologiska frågor. Den associationen är inte bara långsökt, den är ju dessutom omöjlig.Lika litet som PTS skulle påverkas av Copelands tio minuter på avslutningsmötet, lika litet påverkas vi teologiskt av att vi möter kära katolska karismatiker under morgonmötena. Det var hundratals talare på konferensen, det var 30 000 deltagare. Allt var inte bra, men manifestationen och mångfalden var inspirerade. Vi som var där kom hem välsignade.Undervisningen på PTS berörs givetvis inte av ett deltagande på en konferens. Vi har vår linje klar – den klassiskt pentekostala. I de frågor som nämns i insändaren ligger vi dessutom nära också en klassisk evangelikal ståndpunkt: en radikalt objektiv försoningslära med en betoning av Jesus ställföreträdande lidande. Vi anknyter alltså till en klassisk kristendom i synen på Jesu offerdöd och till ett metodistiskt arv i synen på försoningens kraft i den pånyttfödda människan, kraft till att leva det nya livet. Detta är vårt arv och det är det vi undervisar.

Fler artiklar från Debatt