14 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Var vaksamma mot irrläror!

Håkan Arenius reportage
den 4 april om pastorsdagar arrangerade av Pilgrimsfolket vid Bjärka-Säby väcker frågor. Frågor om frikyrklighetens förmåga att sätta gränser mot irrläror.
Många har nog undrat lite över Pilgrimsfolkets betoningar av helgon och östgötska radband. Har detta bara berott på bristande vidsynthet? Nu när rörelsen så kraftfullt bidrar till frikyrkans ”sakralisering” känns det extra viktigt att läsa dess varudeklaration.
Under Pilgrimsfolkets pastorsdagar medverkade talare som både företräder zenmeditation och så kallad kristen djupmeditation. Det senare är en zen närstående meditationsform som, menar man, burits av kristna mystiker i århundraden. Är det ingen som höjer på ögonbrynen?
Inom frikyrkan är vi ofta på vår vakt mot tydliga avvikelser från klassisk kristen tro, exempelvis Jehovas Vittnen. Däremot har vi ibland svårt att ”skilja mellan andarna” när det gäller synkretism. På 1980-talet, när new age kom, var vi vaksamma. I dag har samma tankegods tagit köksingången in i våra kyrkor. Men vem öppnade dörren?
Stegen har varit små och språkbruket kristet. Så plötsligt möter vi det överallt. Några exempel; Svenska kyrkan nära mig annonserar om djupandning inspirerad av zenbuddhistiska mästare. I församlingshemmet arrangeras ”Sköna lördag” med gospelsång, energimassage och yoga! En missionspastor i vår närhet menar att Jesus inte är enda vägen till Gud. (I ett buddhistiskt land kan ju Buddha vara vägen.) I söndagsskolan ska barnen lära sig använda radband. Hur har vi kommit hit?
Den minnesgode
kommer kanske ihåg att KG Hammar, som praktiserat zenmeditation i årtionden, i Scandinavium 2005 offentligt bekände sig vara en ”liten buddhist” och ärkebiskop i en och samma person. Detta under ett samtal med Dalai lama...
En förmodligen viktigare aktör är ändå Stiftelsen Berget i Rättvik som oblygt blandar zen med kristna teman. Bergets förteckning över svenska orter med djupmeditation räknar nu omkring hundra församlingar, främst inom Svenska kyrkan. Stiftelsens meditationscentrum söker sin förebild i Lasalles Zen-centrum i Kyoto, Japan.
Prästen ochföreståndaren
Per Mases håller ofta kurser om zen: ”Instruktionerna i zen vill lära deltagarna en meditationsteknik... som hjälper oss till... fördjupad religiös förståelse” läser vi. Stiftelsen annonserar flitigt i kristna tidningar. Det var alltså Mases som var en av talarna hos Pilgrimsfolket. Han ingår också i referensgruppen för tidskriften Pilgrim.
Zenmeditationen kom först till Sverige genom Hans Hof i Rättvik men även en annan av Pilgrimsfolkets talare och referenspersoner, Wilfrid Stinissen, hade ett finger med i detta.
Allt sedan 1960-talet har en rad katolska tänkare däribland Lasalle och Thomas Merton inspirerat till en kristen-buddhistisk andlighet där Buddha och Kristus flyter ihop. Tillhör Stinissen denna tradition? Han har visserligen en inspirerad penna men i boken ”Kristen djupmeditation” framgår till exempel att Guds närvaro och väsen finns i alla ting, även den icke-kristnes inre. Stinissen menar också att synden, med uttalad hänvisning till buddhismen, innebär att man brister i medvetenhet om sin djupaste natur, Gud inom oss.
Risken är att det sker en ”horisontsammansmältning” med en panteistisk världsbild som säger att Gud finns i allt och alla och att synden bara handlar om att vi inte insett det. I stället för talet om korset ökas då accentueringen av metoder som andning, djupmeditation och yogainfluerade tekniker för att hitta ljuset inom oss själva - för där ligger frälsningen! Förkunnelse om synd och nåd riskeras att bytas mot teknik och Jesus att förväxlas mot en kosmisk hos alla inneboende ”Kristus”, ”Buddha” eller ”Gud bortom Gud” för att tala med Hammars ord.
Det verkar som om dessa röster betraktar zen som en neutral andlig teknik, ett hjälpmedel att skåda oändligheten. Och att man sedan kan gå vidare med djupmeditation där Kristus är med.
Jag är en enkel bibelläsare. Därför tror jag, precis som Paulus, att vi befinner oss i ett andligt krig. Att i detta läge säga att det finns neutrala andliga tekniker att låna från andra religioner verkar mer än naivt. Andliga krig förutsätter andliga fiender. Att därför tala om zenmeditation utan att varna för de andliga krafter man kan möta där uppfattar jag som ett svek mot sökarna.
Jag, som med behållning har läst Peter Halldorf, vill inte tro att Pilgrimsfolket står för dessa läror. Men varför inte hålla gränsen tydlig? Och vad betyder det att Mases representerar zen? Genom att ge plattform åt sådana män - vilka förtjänster de än må ha i övrigt - öppnas för en teologi som dämpar det evangeliska omvändelsebudskap som i dag behöver ljuda klart och kraftfullt i vårt land.
Till skillnad från ”gud-i-allt-mystik” i kristen dräkt har frikyrkan alltså lättare att bli varse dogmatiska rörelser som avviker från klassisk kristen tro. Sådant vi upptäcker på vår egen bakgård. Som exempel har det under vintern dykt upp en ny lära som bestrider treenigheten och hävdar att Jesus inte är av samma substans som Fadern. Inkarnationen, som vi har fått lära oss den, skulle alltså vara felaktig. Gruppen som står för detta anförs av en före detta missionär och en förbönsledare. Ideologin presenteras på Messianska Föreningens hemsida.
Också detta är allvarligt. Men man behöver inte vara en profet för att inse att denna grupp kommer att isoleras - kanske i ett högt tonläge - om de inte i kärlek talas till rätta. Därför är det långt mer alarmerande att det i dag i tysthet pågår en stor förskjutning i svensk kristenhet mot en nyandlig teologi med österländska förtecken. Kommer detta även i fortsättningen att förbigås med tystnad?
Till sist: Jag tror på
Guds rikes tillkomst och Guds ords framgång också i vårt land. Jag tror och jublar över att Jesus fortfarande bygger sin församling och över enhet i hans kropp. Vart Pilgrimsfolket går vet jag inte, men låt oss som väckelsefolk vara vaksamma över villoandarna.
Fler artiklar från Debatt