11 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Överdriv inte arvet från kyrkofäderna

Per Hammarström påminner
i Dagen (8 juni) om kyrkofäders antijudiska attityder och rent antisemitiska utfall. Det är lika viktigt som skrämmande! Kyrkofäder kan inte normera kristna tron utan måste kunna bli ifrågasatta och deras teologi genomlyst. Inte minst gäller det synen på judarna som förkastade och förbannade av Gud. I fornkyrkan ansågs den kristna Kyrkan som det ’Nya Israel’ och som en ersättning för det judiska folket. Av kyrkofäder ansågs judarna ha förlorat sin ställning som Guds egendomsfolk.
Kyrkofädernas teologi - som långt ifrån var homogen - kom att bli helt avgörande för kristenhetens tänkande för all framtid. Så även teologin i vår egen tid. Man kan inte förklara den kristna dogmatiken (systematiska teologin) om man tänker bort kyrkofäderna. Det gäller i hög grad den antijudiska inställningen där evangeliet framställdes som kontrasten till det judiska. I det bibliska perspektivet är detta naturligtvis helt orimligt. Evangeliet grundas i Gamla testamentes skrifter och både Jesus och apostlarna var judar som saknade problem med sin judiska identitet!
Men vi behöver inte klippa av historien efter apostlatiden. Man kan bejaka det som är gott från fornkyrkans teologer utan att behöva acceptera ’hela paketet’ - i synnerhet inte den antijudiska hållningen som också fått återverkningar i en rad avseenden av kristen teologi. Samtidigt ska man inte överdriva arvet från kyrkofäderna. Exempelvis avgränsningen av Nya testamentet (kanonprocessen), har bara delvis med kyrkofäder att göra.
Att vårt Nya testamente
består av 27 skrifter är inte kyrkofäders förtjänst. Snarare mejslades kanon fram genom den gudstjänstfirande församlingens andliga intuition. På liknande sätt som den judiska synagogförsamlingen genom praxis visade vilka texter som var heliga och av gudomligt ursprung (som vi kristna ärvt som ’Gamla testamentet’) genom att läsa dem i gudstjänsten, gick det till med NT:s skrifter. Den äldsta kristna gudstjänsten bestod till stor del av bön och textläsning. Den Andemättade miljön ’kände in’ vilka texter som Anden inandat. Det var denna praxis, de skrifter med apostolisk kontakt som församlingarna allmänt och under generationer läste i gudstjänsten och betraktat som helig skrift, som kyrkoledare bekräftade genom mötesbeslut. Kanonprocessen låg i församlingarna - inte i biskopsmöten.
Därför är det viktigt att låta Bibeln vara rättesnöret. Varje kristen rörelse har kommit ur en teologisk tradition och kan inte leva isolerad. Men näringen för urkristet liv kommer från Ordet, och inte ur traditionen. Varje kristen tradition måste stå i ständig genomlysning och utvärdering av Anden och Ordet för att bevaras sund. Kyrkofäders antijudiska attityd och direkta antisemitism som i exempelvis fallet med Chrysostomos i Konstantinopel (som Per Hammarström uppmärksammat), är skrämmande exempel på när detta inte fungerat!
Dessbättre har det
skett en sanering av antijudiska attityder och avståndstaganden av fornkyrklig teologi. De senaste 50 åren har historiska kyrkor som katolska kyrkan och protestantiska samfund gjort upp med sitt antijudiska teologiska arv. Det är nödvändigt. Till det positiva hör att den processen även påbörjats inom den ortodoxa kyrkofamiljen.
Vi har inom traditionell svensk frikyrklighet all anledning att också ställa oss i sanningens ljus. Hur läser vi Bibeln när det gäller judar och judisk tro, och hur undervisar vi?
Fler artiklar från Debatt