12 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Bilen har blivit vår tids avgud

Tack Niklas Adell
för dina sanna profetiska ord i debattartikeln den 11 juli och ditt goda föredöme i handling.
När jag i en andakt för cirka tio år sedan tog upp bilen som ett av flera exempel på företeelser som stämmer in på Luthers definition av en avgud - ”en avgud är den vi väntar oss allt gott ifrån” - blev jag rejält angripen. Jag tog upp flera exempel, men först när jag nämnde bilen blev det någon reaktion. Jag sa att bilen är ett slags manifestation av mammon som utlovar frihet, men ger slaveri, likaledes utlovar den trygghet, men är livsfarlig.
I vanliga fall avlöper andakter lugnt och sansat, kanske ingen riktigt bryr sig om vad som sägs, men denna andakt var för mycket. Snälla människor blev alldeles rabiata. Då lärde jag mig att bilismen är en stark andlig bundenhet som kan drabba vem som helst.
Vad är det som gör
bilen så kär för oss?
Frihet: Bilen tvingar oss att arbeta enormt mycket. För samma kostnad som det är att ha en bil kan man åka taxi överallt dit man verkligen behöver en bil, och man får pengar över. En bil kostar ju betydligt mer än bara bränslet. Är vi inte hellre lediga mer än jobbar extra för att ha råd med bil?
Trygghet: Behöver knappast kommenteras, något farligare än biltrafik finns inte om man räknar bort droger och krig.
Status: Bilen ger status, makt och en häftig känsla, men är det förnuftigt att offra så mycket för status? Det är också så att samhällets värderingar bestämmer vad som ger makt och status.
Varför har vi
dessa värderingar? Hur väl stämmer de värderingarna med kristen tro?
Samhällsekonomiskt är biltrafiken en ren förlustaffär. Alla ska betala vägunderhåll, även de som aldrig kör bil. Odlingsmark asfalteras för vägar och parkeringsplatser. Alla måste ta hand om bilens alla avfallsprodukter, oavsett hur mycket ”glädje” man har av den. Riktigt farligt avfall dumpar vi i fattiga länder. Vi rör oss för lite och blir överviktiga och sjuka. Trafikoffer belastar också vården. Betänk om vi skulle ha 500 dödsfall i skolgymnastiken eller landets gruvor. Varje år! Skulle man inte snarast stoppa dessa aktiviteter tills man gjort något åt problemet?
Samhället har blivit bilistens samhälle. Utan bil kan man knappast ens handla mat i dag. Om bilen inte hade funnits, hade tusentals landsbygdsbutiker och närbutiker i innerstaden överlevt.
Eftersom Sverige följer USA i allt, speciellt vad gäller bilismen, kan vi se fram emot städer utan promenadbara områden, där stora shoppingcentra kallas ”the pedestrians last resort” (gångtrafikanternas sista tillflykt).
Att vara utan bil i USA är att vara fullkomligt och ohjälpligt marginaliserad. Någon fungerande kollektivtrafik existerar inte utanför de största metropolerna. Du kan inte ens välja tåg, för de finns inte. Cykla på motorväg är inte heller ett alternativ. Valfriheten har blivit totalt utslagen av kapitalismens biltvång.
Bilen skapar en
utarmad miljö på alla plan, ofrihet, fattigdom och fara. Bilen får ändå de offer som den kräver i form av hälsa, arbetskraft, dödsfall och miljöförstöring. Man kan till och med använda motorfordon som en lek på fritid och i tävlingar. Dessutom med fordon som gör av med fossilt bränsle i ännu högre grad än vardagsbilen och skador är där ännu allvarligare än i trafiken. Ingen ifrågasätter detta. Trots att det debatteras om att innebandyspelare ska betala sina vårdkostnader själva. Man kan också ta upp en pseudodebatt om att kor orsakar metanutsläpp, trots att kor inte äter fossila bränslen, utan gräs som växer just nu och därför bara blir en del i kretsloppet.
Bilen är oantastlig.
Den ska bara få breda ut sig, kanske bli lite snällare med biobränslen, men bilberoendet, bilslaveriet ifrågasätts aldrig. Kristdemokraterna vill till och med underlätta mer biltrafik genom sänkta bensinskatter. Hur kan man förneka att det finns en andlig bindning till bilen? Förnuftig är den ju inte.
Nu kanske en omvändelse under galgen är på gång i västvärlden, men tyvärr tror jag inte att det kommer att gå. Mammons makt över människor är alltför stor. Se hur till och med kristna dyrkar mammon och lydigt låter sina liv styras av bilen, mammons manifestation. Jag säger detta till mig själv lika mycket som till andra.
Ett citat av Arne Garborg har jag som påminnelse: ”Hos Gud söker vi tröst, men det är pengarna vi tror på.”
Låt oss be och verka för en folkväckelse där vi börjar tro på Gud, i stället för pengar och bilar. Jag ber om att den väckelsen ska börja med mig.
Fler artiklar från Debatt