Nyligen presenterade
kristdemokraternas jämställdhetsgrupp en rapport om människohandel innehållandes ett antal förslag på hur problemet bättre kan bekämpas. Det kristdemokratiska kvinnoförbundet välkomnar jämställdhetsgruppens initiativ att lyfta upp ämnet på agendan och vilja att förbättra situationen för de många kvinnor och flickor som utsätts för dessa brott. Samtidigt är det viktigt att ge sig in i debatten utrustade med en klar och tydlig bild över rådande lagparagrafer och begrepp.Ordet ”trafficking” har i folkmun många gånger slarvigt ersatt det svenska människohandelsbegreppet när man har talat om det vidriga brottet där en kvinna/ung tjej berövats sin frihet, tvingas till prostitution och säljs mellan olika människohandlare. Det används också som begrepp internationellt. Däremot har i svenska myndigheters rapporter, lagtexter, domstolshandlingar och forskningsrapporter begreppet ”trafficking” inte använts i det officiella språkbruket. ”Människohandel för sexuella ändamål” har varit och är det korrekta begreppet att använda i sammanhanget och enligt kvinnoförbundet tydliggör det också brottets innebörd.Uppmaningen att ”riva upp sexköpslagen” som föreslås i rapporten menar vi är en olycklig formulering. Detta motiveras i rapporten med att många människohandelsfall i slutändan döms till det ringare straffet koppleri.För att utreda begreppen måste man vara klar över att den svenska sexköpslagen som omnämns i rapporten infördes 1999, endast i syfte att kriminalisera sexköp, det vill säga kunna lagföra de män som köper sex av kvinnor. Denna lag upphörde dock att gälla, i dess ursprungliga form 2005 då den ersattes med paragraf 11 i kapitel 6 i den Svenska brottsbalken.
Man kan därför
i dag inte längre tala om sexköpslagen som gällande lag som skall ”rivas upp”. För koppleri, det vill säga att förmedla sexuella tjänster till andra och tjäna pengar på kvinnors exploatering, har det sedan många år funnits en kopplerilagstiftning. Gällande människohandel finns det också sedan 2002 en lagstiftning, numera kap 4 § 1i brottsbalken, som avser att brottsfälla dem som frihetsberövar och utnyttjar personer för bland annat sexuella ändamål.Det finns alltså tre specifika lagstiftningar att tillgå gällande prostitution, koppleri och människohandel och den omnämnda sexköpslagen kan bara marginellt användas vid människohandelsbrott då den bara avser köparna och inte hallickarna/människohandlarna.
Även om grundidén
i förslaget är god och det stämmer att den tunga bevisbördan som behövs oftast är svårsamlad för att domare skall känna sig i sin rätt att döma för människohandelsbrott, är det utifrån ovanstående argument missvisande att vilja riva upp just den icke existerande sexköpslagen. Däremot skulle även kvinnoförbundet välkomna en översyn av vissa av paragraferna i brottsbalken, kapitel 6 som berör sexualbrott, inte minst för att se över beviskraven som ställs för människohandelsbrott.Eftersom vi också anser att kunskap och utbildning är nyckeln till utveckling och förståelse ställer vi oss också, speciellt efter den senaste tidens händelser om ringa straff för diverse sexualbrott, bakom förslaget att i större utsträckning erbjuda bättre utbildning till domare och polis. Bland de ämnen som många gånger kommer upp på utbildningar om människohandel och prostitution är orsakerna till varför så många unga tjejer och kvinnor hamnar i denna ondskans spiral.
I de flesta andra
länder förutom Sverige är fortfarande orsakerna som nämns fattigdom, social utslagenhet, brist på jämställdhet och arbetslöshet. Sverige var en av de första länderna som även vågade lyfta upp männens/köparnas betydelse för denna mångmiljonindustri. Kvinnoförbundet tycker därför att det är högst olyckligt att rapporten endast pekar på de socioekonomiska faktorerna när det gäller uppkomsten av människohandel. Det är med hjälp av männen/köparnas pengar som denna brottsform kommit att utgöra den tredje mest lukrativa handelstyp efter vapen och droger. Och till skillnad från droger och vapen kan en kvinnokropp säljas om och om igen till allt högre belopp. De strukturer som bidrar till denna förnedring, där män anser sig ha rätt att ”köpa” en kvinna, måste också bekämpas.prostitution och människohandel måste lyftas, lagarna tydliggöras, bevisbördan ses över och bättre skydd erbjudas kvinnor som hamnat i den onda cirkeln.När Sverige innehar EU-ordförandeskapet nästa gång, vore det bra om vi än en gång i bästa pionjäranda tar upp diskussionen om kopplingen mellan prostitution och människohandel som ju berör alla medlemsländer. Att flera länder i EU har legaliserat prostitution vilket den senaste tiden har förvärrat situationen eftersom det inneburit en allt större marknad för människohandeln. Talet om jämställdhet i EU klingar falskt så länge kvinnor accepteras som handelsvaror.
