13 juni 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Invandrarkyrkorna måste bryta sin isolering

I det senaste numret
av tidningen Charisma i USA beskrivs ett paradigm i samband med de amerikanska storstädernas invandrarkyrkor. I många år har kristna flyktingar och arbetskraftinvandrare till USA samlats inom sina egna språkgrupper för sina gudstjänster. Nu inser man hur viktigt det är att bryta isoleringen och öppna gudstjänsterna för att dela gudstjänstgemenskap med den ursprungliga amerikanska befolkningen. Därmed växer det fram stora engelsktalande församlingar som integreras med araber, kineser, indonesier, indier, pakistanier, afrikaner latinamerikaner etcetera.
Invandrarkyrkorna kännetecknas av att de studerar Bibeln som Guds Ord, de är fokuserade på Jesus, de är karismatiska och tror på övernaturliga under, gemenskapen är familjär och gudstjänsterna präglas av hänförelse. Ett stort antal invandrarpastorer i USA har uttalat sig om hur de nu vill ta ansvar för evangelisation och församlingsuppbyggnad i det amerikanska samhället.
På ett liknande sätt har under de senaste åren stora församlingar vuxit fram i England, Tyskland, Frankrike och i olika delar av Skandinavien. I Storstockholm finns enligt uppgift mer än tjugo afrikanska församlingar, flera arabiska grupper, stora spansktalande församlingar och gudstjänster som vardera samlar flera hundra till gudstjänster på minst 30-40 olika språk!
Samtidigt som dessa invandrarförsamlingar fått en avgörande betydelse för att bevara och vårda det kristna livets värden bland sina egna, sker nu en inre brytning när deras barn och ungdomar i de yngre generationernas flyktingfamiljer allt mer präglas av det svenska språket och med påverkan av vårt lands kultur.
Om den yngre generationen afrikaner och araber, chilenare och indier, ska bevaras i kristen tro, måste därför invandrarkyrkorna förändra språket och anknyta till svenska förhållanden. Det är inte alltid som de är beredda att bli integrerade i exempelvis de svenska pingstförsamlingarna och vårt lands missionskyrkor. Skillnaderna i både trons tillämpning och gudstjänstformernas uttryck är stora och rädslan att absorberas av de svenska kyrkornas lågmäldhet och andliga ytlighet är påtaglig.
Det är angeläget
att bejaka och stödja visionen av att våra kristna vänner från Eritrea, Uganda, Nigeria och Egypten har kommit på samma gudomliga villkor som beskrivs i Apostlagärningarnas 8:e kapitel. De som flydde undan förföljelsen i Jerusalem blev den första kristna församlingens missionärer till olika delar av världen.
Det är dags att våra invandrarpastorer börjar inbjuda infödda svenskar till sina gudstjänster och då predikar på svenska eller att de börjar planera för bra tolkning från olika afrikanska språk och asiatiska tungomål. På det sättet kan kinesiska kristna och koreanska pastorer förmedla den tro och karismatiska glöd som de har med sig från hemländerna.
Samtidigt måste nya brobyggande former gestaltas för gemenskap, fram för allt mellan till exempel afrosvenska ungdomar och nordisk ungdom som kan mötas för idrott, sång, bibelstudier och projekt för integration och globalt ansvarstagande. Det finns många muslimska invandrare som önskar sådana relationer för sina barn, med just de kristna församlingarnas ungdom! Jag har nyligen mött sådana önskemål från ledande muslimer i Storstockholm.
Det vore spännande
att få del av den erfarenhet som redan finns inom vårt lands olika samfund. Jag vet på grund av egna kontakter i Storstockholm att många nysvenskar upplever sig ensamma, isolerade, har svårt att få vänner och hitta ett andligt hem. Integration mellan oss och dem är en av våra största utmaningar med spännande möjligheter.
Måndagen den 3 september planeras en samling i lokalerna där Sveriges Kristna Råd och ett stort antal av vårt lands kyrkoorganisationer är samlade. Meningen är att en ledningsgrupp då ska väljas för att planera en manifestation om hur många kristna det finns i vårt land som med stolthet vill gå ut på Stockholms gator och proklamera Sverige som ett kristet land. Med kunskap om de etablerade svenska kyrkornas försiktighet, kommer invandrarförsamlingarnas frimodighet att få en avgörande betydelse för det som ska hända i Storstockholm den 3 maj 2008 då Kungsträdgården fylls med ett kristet vittnesbörd på den mångfald av språk och former som växer fram i vår huvudstad. Syftet är en positiv kristen proklamation med uttalad vilja till generös religionsfrihet med tanke på vårt lands muslimer och andra grupper.
Pridefestivalen hade 50 000 i sin manifestation under sommaren 2007. Vi har större orsak att samlas och uttrycka vår ”pride” = vår stolthet över det kristna idéarvets betydelse för fred, social rättvisa och global välsignelse över mänskligheten.
Fler artiklar från Debatt