17 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Fyra grundläggande behov som ger människan trygghet

Trygghet, självkänsla,
närhet och självbestämmande är grundläggande behov enligt den amerikanske forskaren Tim Kasser i en intervju i Svenska dagbladet den 27 december om konsumtion som den nya religionen. Människan behöver få dessa fyra behov tillfredsställda för att kunna vara trygg som individ. När det inte sker söker människan sitt värde någon annanstans, till exempel genom att shoppa sig lycka. Kanske kan dessa grundläggande behov vara en checklista för en värdig och god människosyn? Låt oss pröva denna tanke:
Trygghet. Består vår trygghet i att församlingens verksamhet ständigt ser likadan ut? Vi har samma bänkgrannar, höra samma ord och sånger eller andra yttre mönster. Eller finns vår trygghet i ett gemensamt fokus på Guds närvaro när vi möts. En trygghet som kommer inifrån. I den mån även nya besökare kan slappna av, bli kvar och känna sig trygga i kyrkans gemenskap har vi lyckats komma en bit på väg i denna riktning.
Självkänsla. Ger vi plats för människor att få utvecklas i kyrkans gemenskap så är det ett friskhetstecken. När vi möter någon som uppfattas som annorlunda hur gör vi då? När någon med ett synligt funktionshinder kommer till gudstjänsten ger vi då plats åt den personens unika gåvor eller ser vi besökaren som ett störande moment? När vi ser en medmänniska kliva fram med sina gåvor kan vi glädjas åt detta eller förblir vi avundssjuka med en längtan att själva få stå i rampljuset? Självkänslan kan mogna i en omsorgsfull och tillåtande gemenskap.
Närhet. När vi kommer nära ser vi sprickorna i varandras liv. Vi delar smärtan och glädjen. När Paulus förmanar församlingen i Korinth i samband med nattvardsfirande och måltidsgemenskap skriver han: ”Alltså, mina bröder, när ni samlas för att äta, vänta då på varandra” (1 Kor 11:33). Det tar tid att bygga en växande gemenskap. Vi behöver lära oss att varsamt vänta på varandra, så att även den som behöver tid för att formulera sig får plats, också med sin tystnad. Måltiden är ett bra sätt att komma intill varandra. Vi ska nog äta mer med varandra. Kanske kyrkans väg till väckelse är att forma en ny sorts gemenskap, där man väntar på varandra. Det skulle nog bli en attraktiv gemenskap.
Självbestämmande. Tvång och dåligt samvete är dåliga drivkrafter i församlingen. Ibland har vi blivit tvingade in i uppgifter som vi inte fungerar i. Det är en återvändsgränd. En väl fungerande församling ger plats för en mångfald av uttryckssätt och gåvor. Den djupa drivkraften är glädjen över att vara i tjänst. Förlorar vi den glädjen är det tid att stanna till en stund, för att pröva sig själv. Varje människa har ansvar för sina egna val. Låt oss respektera varandras ja och nej eller vänta.
Församlingen är en
bristfällig gemenskap, som ändå kan verka helande. Den är ett sammanhang, där vi kan mötas tillsammans och upptäcka Guds kärlek till oss. Bara Gud kan möta våra behov av trygghet, självkänsla, närhet och självbestämmande, men församlingen kan vara en miljö som verkar i samma riktning.
Fler artiklar från Debatt