Passion and compassion. Passion och medkänsla. Begreppsparet kommer från Jan Eliassons föredrag då han besökte Göteborg för några dagar sedan. Inför en fullsatt missionskyrka delade han med sig av sina politisk-personliga erfarenheter från bland annat det pågående medlingsarbetet i Darfur.
Han hade blivit ombedd att prata om kärlek. Men vad jag förstod tyckte han att ämnet var lite för abstrakt. Så han valde att prata om passion och medkänsla som två uttryck för kärlek. Själv kom jag i väg till kvällens samling lite för tidigt och hade väntat mig mötas av en nästintill tom lokal. Men till min stora förvåning var det knappt att jag fick plats. Kyrkan rymde flera hundra människor redan en halvtimme innan det började. Det är ju så här det ska vara, tänkte jag, och slogs samtidigt av att det ibland tyvärr är lätt att utgå från att det inte är några stora skaror som besöker kyrkornas evenemang. Denna torsdagskväll var dock stämningen påtaglig i kyrkorummet.
Eliasson började med att ge ett helikopterperspektiv på Darfur. Flyktinglägren, de nerbrända husen, stora folksamlingar och så vidare. Han återgav kort sitt arbete i att medla mellan de olika parterna, en del grupper under träden och andra vid förhandlingsbordet. Sedan fokuserade han på temat: passion och medkänsla. Hans enkla tes var: passion engagerar och tar oss långt, men utan medkänsla kan mycket gå fel.
Jag blev på något vis lättad och uppmuntrad av budskapet och hans personliga ton. Det gav hopp om att politiken även på de mest komplexa nivåerna räknar med medkänslan. Tänk om denna viktiga och förvandlade känsla skulle få ännu mer plats i lokal och global konfliktlösning.
Även om Eliasson inte berörde eller utgick från Jesus på något sätt, tycker jag att kvällens tema om passion och medkänsla harmoniserade med det kristna budskapet. Jag kom att tänka på de av mig mycket uppskattade bibelberättelser om hur Jesus drabbades av medkänsla för de människor han mötte. Jesus kom med en tydlig agenda som skulle komma att förändra världen. Ändå drev inte passionen honom att bortse från de enkla människomötena. Han drabbades gång på gång av medkänsla.
I det strukturella och långsiktiga engagemanget för en bättre värld behöver vi vara passionerade. Vi får be till Gud om driv och engagemang. Vi får agera och handla genomtänkt. Men drömmen om en bättre värld handlar också om de små mötena. Om att likt Jesus drabbas av medkänsla och inte bli avtrubbad i de utmaningar som möter oss.
Det fascinerar och berör att en politiker och medlare lyckas behålla medkänslan i mot- och medgång. Tänk alla splittrade flyktingfamiljer, alla vansinniga ledare... Det är imponerande att man orkar.
Ofta kommer jag tillbaka till att jag i engagemanget för en bättre värld inte står ensam. Ingen gör det. Som kristen har jag både min förebild och kraftkälla i Gud. Den kristna kallelsen till var och en gör sig påmind: att imitera Kristus. Hur kan jag - vi - i våra olika livssituationer imitera Jesus Kristus? Hur kan både passionen och medkänslan odlas och växa i våra kyrkor?
Min sista reflektion från mötet med Jan Eliasson handlade om ett annat intressant möte - nämligen mötet mellan kyrka och samhälle.
Initiativ som förenar och visar på den gemensamma kampen är konstruktiva, även om vi kommer från olika horisonter. Det är intressant och spännande när kyrkan och politiken möts. Men vad är politik och vad är kyrkan - om inte människor.
När människor möts i kampen för en bättre värld, då kan passionen och medkänslan smitta av sig och blomstra.
:quality(70)/cloudfront-eu-central-1.images.arcpublishing.com/mentormedier/JZJOY73UJNEMJN4J37O7C37L5A.jpg)
