Att vara tillsammans med kristna i andra kulturer innebär alltid ett lärande. Den här månadens lektioner har för min del ägt rum på Haiti i den karibiska övärlden, ett av världens fattigaste länder om vi bortser från Afrika. Det är verkligen en nation med många problem.
Mer än hälften av befolkningen lever i akut fattigdom, med hög arbetslöshet och ett stort antal analfabeter. Slumområdena i städerna saknar rent vatten och avlopp, och även i landets huvudstad ligger gatorna ofta i mörker eftersom tillgången på elektricitet är högst oregelbunden.
Sjukvård, social välfärd och offentlig service är på en primitiv nivå; sjukdomar och undernäring ökar. Korruption, ett passivt regerande och politisk turbulens har fört landet in i problem med instabilitet, medan miljöförstöringen för med sig att både jord och grödor drabbas.
Turismen har varit en viktig inkomstkälla för öns ekonomi. Föga överraskande har antalet turister minskat drastiskt som en följd av laglöshet och kriminalitet. Flera gisslandraman gör att utländska resenärer tvekar att åka på semester till området.
När haitiska kyrkoledare inbjöd mig till huvudstaden Port au Prince, för att arbeta tillsammans med dem, var jag tvungen att fundera över allt detta. Brittiska utrikesdepartementet varnade för att det var osäkert att resa. (Brittiska konsulatet drogs tillbaka från Haiti 2005 på grund av säkerheten - Sverige har fortfarande ett konsulat där.)
Jag reste, trots detta, eftersom inbjudan var så utmanande. Jag är glad att jag gjorde det: det engagemang och den vision jag såg öppnade verkligt hopp för Haitis framtid.
Mitt i landets turbulenta period har det också skett förändringar i den religiösa inriktningen. Kristendomen växer snabbt, och försvagar det starka grepp som voodoo har haft kring kulturen. Ökningen har framför allt skett inom protestantismen - som nu bedöms omfatta 40 procent av befolkningen. Nya kristna kyrkor har mångfaldigats under det senaste årtiondet, med över 600 kyrkor i bara huvudstaden. Under två timmar av gudstjänst, med kyrkdörrarna öppna mot gatan, känns det som om hela den stora staden bryter ut i passionerad tillbedjan.
Likväl finns en fara att tron separeras från kulturens problem och blir en flyktväg från samhällets smärta. Det stora behovet är att förena, att integrera. Min inbjudan handlade om att tillsammans med kyrkoledarna undersöka hur kristen tro kan möta behoven i det haitiska samhället i högre grad. Med hjälp av Micah Challenge (ungefär: Utmaning Mika)- ett världsvitt nätverk kring integrerad mission och kristen tro - samlades ledare för att tränga igenom den starka individualismen och överlåta sig själva till ett mer omfattande engagemang.
Samtalen och överläggningarna var mer radikala än några jag har bevittnat. Varje dag togs olika aspekter av det haitiska samhället upp. Lokala experter rapporterade om fattigdom, ekonomi, barn, hälsa, könsrollsperspektiv, samhällsutveckling och klimatförändringar. Bibelstudier gav ett grundläggande kristet perspektiv, seminarier satte dem i ett globalt sammanhang, och arbetsgrupper diskuterade teologisk integration och strategier för förändring.
När så många delade visionen tillsammans blev praktiskt samarbete plötsligt möjligt. Kristna initiativ kan tjäna hela samhällets goda. Genom att arbeta tillsammans kan kyrkor köpa land, plantera träd, starta företag, utveckla välfärdsprogram, driva skolor och utmana korruptionen. Gud kan ge kraft till vanliga människor att förändra samhället.
Haitis framtid kan mycket väl hänga samman med hur effektivt kristna kan förverkliga sina idéer i praktisk handling. Inte mycket annat erbjuder verkligt hopp. Men uppgiften är inte bara deras. Problematiken kring världens fattiga är också sammankopplad med handlingar hos världens rika. Att arbeta tillsammans måste bli en världsvid kallelse.
