14 juni 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Älskad av Gud där du är - och inte där du borde vara

Nya formuleringar av gammal kunskap kan ibland upplevas som en ny befriande uppenbarelse. Pingströrelsens evangelistvecka i Jönköping var i år rik på det slaget av formuleringar.

Jag tyckte till exempel om Magnus Perssons utläggning av evangelium som ett positivt tilltal och inte som en uppräkning av det vi är emot. Ingen går till snab­bköpet med en lista på allt som inte ska köpas. Predikan får inte heller bli en "antiinköpslista".

Pelle Hörnmark varnade för att bara hänga läpp över att det är svårt att vara kristen i Sverige. "Är Gud kraftlös i sekulariseringens Sverige?" frågade han och svarade med att ta fram exempel på svenska församlingar där många kommer till tro. "För mig handlar det mer om att jag själv och församlingen kan vara med om det Gud kommer att göra i landet".


Magnus Aasa, sångare och präst från Örnsköldsvik med stor tro på Guds makt att hela, hade en befriande formulering som jag gärna låter gå vidare: "Du är älskad där du är och inte där du borde vara". En ny variant på den gamla inbjudningssången: "Kom som du är till din Jesus". Du behöver inte börja ditt kristna liv med att lyfta dig själv i håret. Temat har utvecklats av många av den svenska folkväckelsens stora och små predikanter. Men den fräscha formuleringen blev en dörröppnare.


Det här är en påminnelse som behövs in i alla de tuffa livsstilsdebatterna. Gud älskar oss trots vår synd - det må vara girighet, falskhet, övergrepp, sexuella förvillelser eller religiöst högmod.

Vi kristna uppfattas ofta som om vi bara har med oss en mängd stopptecken som skuldbelägger samvetena. Vi tar ju ställning i olika folkmoraliska frågor, kämpar för äktenskapets bevarande, vill värna det ofödda livet, bekämpar otrohet och pornografi och sexuellt utnyttjande.

Men kristendom är inte att kräva förvandling i egen kraft. Att vi överhuvudtaget vågar kalla oss kristna beror på att vi har tagit emot Guds kärlek in i den situation vi var då vi först mötte nåden.

Och det borde ännu mer prägla oss i våra relationer med medmänniskor. Samma princip gäller ju också för oss i fortsättningen. Gud lämnar oss inte där vi är med ett ok av borden och måsten, nåden fortsätter att förvandla. "Mognaden hör livet till", betonade Magnus Aasa.


Det bibliska exempel som han lyfte fram var Sackeus, tullaren i Jeriko som omgivningen såg som en syndare och som tydligen hade en hel del på sitt samvete då Jesus kallade honom ner från trädet där han satt: "I dag vill jag hälsa på i ditt hus". Jesus avkrävde honom inte en syndabekännelse innan han kom på besök, utan började med visa honom sin kärlek. Det besöket förvandlade honom till ett nytt sätt att leva: slut på girigheten, frikostighet mot de fattiga och fyradubbel ersättning till dem som han utkrävt för mycket av. Ett grundskott mot den korruption som var inbyggd i systemet.


I samtalen kring "Vision 2020" handlade det inte att fly verkligheten. Krisen i pingströrelsen och i den svenska kristenheten togs på allvar. Många församlingar kan dö sotdöden om de inte förnyas. Den gemensamma slutsatsen blev att det inte är de stora kampanjerna som är lösningen utan öppenhet för Guds tilltal in i det läge vi befinner oss i.

Framför allt handlar det om att göra allvar av det vi redan vet: Det är i de personliga relationerna som tron gror och blir synlig. Vi behöver lära oss att dela vår tro i vardagen med dem som står oss nära. Och då behöver också vi göra upp med den ingrodda tanken att man behöver förtjäna Guds nåd för att kunna ta emot den och att små församlingar är dömda till att bli ännu mindre och mera kraftlösa. Det är nu vi måste stoppa den negativa trenden.


I en förnyad väckelse behövs den förbehållslösa tron på den förvandlande kraften i evangeliet. Du är älskad där du är och inte där du egentligen borde vara men dit Gud kan leda dig.

Olof Djurfeldt

Gästkrönikör och tidigare chefredaktör för Dagen.

Fler artiklar från Debatt