Olof Edsinger, generalsekreterare för EFS-ungdomsorganisation Salt, gör i sin krönika den 2 maj ett hårt utfall mot Svenska kyrkan. Den "befinner sig i förfall", skriver han. Med det uttalandet bidrar han till att öka den ömsesidiga misstron mellan EFS och Svenska kyrkan. Jag tycker detta är beklämmande. Men det är inte nog med att kyrkan befinner sig i förfall, skriver Edsinger. Där bedrivs också, påstår han, "en häxjakt på de präster som ifrågasätter välsignelseakt av registrerat partnerskap eller kvinnliga präster".
Jag frågar mig: Är detta uttryck för uppfattningar och värderingar som ledningen för Salt står för? Den frågan kräver sitt svar.
Sedan 50 år är det möjligt för kvinnor att få vigas till präster i Svenska kyrkan. Tusentals kvinnor har svarat ja till den kallelsen. Men fortfarande, i detta jubileumsår, tvingas vi konstatera att ett stort antal av de kvinnliga prästerna diskrimineras av manliga kolleger. Edsinger tycks dock ömma mest för dem som diskriminerar. Häpnadsväckande! Tycker han att man kan ha överseende med diskriminering av kvinnliga präster?
Det är djupt tragiskt att homosexuella under århundraden har utsatts för häxjakt, förakt och trakasserier. Icke minst inom kyrkorna. När nu äntligen portarna i många kyrkor börjar öppnas för människor med medfödd homosexuell läggning, då ömmar Edsinger för dem som vill utestänga homosexuella från en likvärdighet i kyrkan. Det är en människosyn som skrämmer.
Vilken åsikt har styrelsen för Salt i dessa frågor? Har Edsinger styrelsens stöd?
