12 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Ondskan blir det givna samtalsämnet när vännerna möts

Oh-oh, out of the light, like a star, like a hero, love will survive ...

Jag nynnar på låten som vann Melodifestivalen. Kommer "Hero" och Charlotte Perelli att ta sig till Eurovisionsschlagerfinalen? Om det är bättre väder kan vi kanske förresten grilla i helgen? Ica Buffé har grillspecial i senaste numret, och det vore kul att pröva något nytt. Kanske Eva vill komma? Hon tipsade mig häromdagen om en ansiktskräm som verkligen ska fungera mot rynkor. Den var inte så dyr heller.

Musik. Mat. Mysigheter.

Jag försöker verkligen, men jag har stora koncentrationssvårigheter. Den här våren har det varit som förgjort att stänga av verkligheten utanför.


Engla Juncosa Höglund som blev våldtagen och mördad strax utanför Stjärnsund. De två barnen i Arboga som blev brutalt dödade i sitt hem. Cyklonen i Burma som slagit ut flera samhällen och gjort tusentals människor hemlösa medan regimen inte vill tillåta internationell hjälp. Jordbävningen i Kina som har dödat tiotusenden och gjort ännu fler hemlösa. Och så Amstetten.

Amstetten är kanske det värsta att tänka på. Det var där Josef Fritzl låste in sin egen dotter i en källare och höll henne inspärrad i 24 år. Han förgrep sig på henne regelbundet. Hon födde sju barn i fångenskapen under jorden, utan sol, utan frihet. Sin pappas barn.

Ett par nätter vaknar jag, hemsökt av drömmar med instängda människor i trånga källarutrymmen. Hur kunde det hända? Varför gjorde inte någon någonting? Varför gjorde inte Gud någonting? Tjugofyra år. Kunde jag ha gjort något? Om Gud verkligen är god, varför är världen så ond?


Jag letar upp alla bibeltexter om ondskan som jag kan hitta och vet att jag långt ifrån är den enda. Evangeliebokens samlade texter under temat "Kampen mot ondskan" stavar jag mig igenom igen och igen. "Herren såg med misshag att det inte fanns någon rätt. Han såg att ingen trädde fram och häpnade över att ingen ingrep", läser jag ur Jesaja. Också Gud häpnar över ondskan! Sen läser jag om hur Herren klär på sig rättfärdighet - och hämnd. Det är en läskig text, men på något sätt blir jag tröstad.


Ondskan blir det givna samtalsämnet en kväll tillsammans med några vänner. Det blir en eftertänksam afton utan särskilt många svar. Men några ord återkommer.

Motkraft. Göra skillnad. Medkänsla.

Nej, vi kan inte göra mycket åt det som hänt i Amstetten - det är hemskt men sant. Men vi kan alltid, alltid visa medkänsla.

"Ert medlidande hjälper oss verkligen att klara av den här svåra tiden och visar oss att det finns goda och ärliga människor där ute", skriver Elisabeth Fritzl till de maktlösa amstettenbor som precis upptäckt att de bott granne med ondskan.

Det är så lite vi kan göra, men vi kan faktiskt göra det. Baka den där limpan till vännen i sorg och inte bara tänka att vi ska göra det. Erbjuda skjuts till den som är utan bil. Vara generösa till dem som är nära och inte bara dem som är långt borta. Stödja och uppmuntra dem som tar intiativ för att hjälpa.


Andelen fattiga människor i Sverige minskar inte trots att allt fler får det bättre, läser jag i Dagen. Allt fler söker sig till Stockholms stadsmission för att få hjälp med hyran. I Bergsjön utanför Göteborg delar kyrkans diakoner ut mer än 400 matkassar varje vecka men säger att de skulle kunna göra mycket mer - om bara fler var lite, lite mer generösa med bidrag.

Alldeles runt omkring mig finns det människor som, även om de aldrig varit fysiskt inlåsta, känner sig både glömda och gömda. Kanske, kanske kan också jag från min bekväma och mysiga tillvaro göra något för att en enda människas liv kan bli lite bättre? Till och med så pass att Perellis mekaniska lyrik kan få en mening.

Oh-oh, out of the light, like a star, like a hero. Love will survive.

Fler artiklar från Debatt