Lars-Ivar Nilsson skriver den 4 juni under rubriken "Samtala om den kritik som finns mot Livets ord".
Under ett drygt år har jag ägnat mig åt att skriva mina memoarer. Då har jag igen fått anledning att fundera över varifrån det, i mitt tycke, okontrollerbara hat och fruktan mot Livets ord, som jag då mötte, kom ifrån. Lars-Ivar Nilsson ger mig svar på mina funderingar.
Hans inlägg visar på en sådan där oförsonlig attityd som, är jag rädd för, kommer att leda pingstväckelsen in i ytterligare återvändsgränder.
Är det inte dags att lägga ned sådana tankegångar nu? Dagens Livets ord är väl inget att vara rädd för? De gör ju tyvärr allt för att anpassa sig till övrig kristenhet i landet.
Sedan vore det intressant om Lars-Ivar Nilsson ville förtydliga sig och berätta om vilka han har i åtanke med den sista frågan till Nyhemsledningen: "Hur ser kopplingen ut mellan pingströrelsen, trosrörelsen och de osunda och farliga karismatiska miljöer som bildats under senare år"? Vilka tänker du på? Finns de här i Sverige?
