15 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Församlingens funktionshindrade är en dold skatt som glöms bort


"Du är en pusselbit, jag är en pusselbit?", sjöng vi på en vecka med tät gemenskap på Furuboda. Pingstförsamlingarnas HandikappVerksamhet och Viebäcks Folkhögskola arrangerar gemenskapsveckor för familjer som har barn/ungdomar med funktionsnedsättning. Vi formar aktiviteter och hittar ett tempo som gör att alla deltagare kan vara med på sina egna villkor. Varje deltagare bidrar med sin pusselbit och behövs under gemenskapsveckan.

Väl hemma undrar jag vem som är stark och vem som är svag i församlingen egentligen. Ofta ska vi prestera, fylla våra almanackor och tro oss kunna få väckelse genom vår egen aktivitet. Här tror jag vi som pastorer ofta är extra stressade och behöver tänka om.

När jag tänker på deltagarna på Furuboda ser jag ett antal människor som bara är sig själva. Skratt och gråt, närhet och behov av stillhet. Allt finns där som något självklart. I denna gemenskap kan den som inte har så stort ordförråd ändå kommunicera varmt och tillföra något alldeles unikt.

Församlingen bär på en dold skatt av människor. En skatt som ofta glöms bort i vårt aktivitetstänkande. Människor som vi kanske uppfattar som svaga och lågpresterande på grund av funktionsnedsättning, men som kan tillföra något som församlingen längtar efter och behöver.
Varje pusselbit behövs för att pusslet ska kunna läggas och formas till en vacker helhetsbild. Varje människa kan bidra med något unikt. Låt oss gå på skattjakt för att upptäcka detta!
Fler artiklar från Debatt