Om några dagar startar årets upplaga av Pridefestivalen. Jag fick häromdagen se en reklamaffisch i centrala Stockholm. Texten lyder: "Swedish sin, breaking borders" (Svensk synd bryter gränser). Texten illustrerades av två män i intim samvaro.
Vad är synd? Företeelser som mord, våld, våldtäkt, stöld, övergrepp, lögn, högmod, frosseri dyker upp i min tanke. På det sexuella området äktenskapsbrott, pedofili, pornografi, sadism.
Nu vill Pridefestivalen spränga gränserna. Man verkar nu själva vilja definiera homosexualitet som synd. Man skryter med den svenska synden.
I dag lider barn och vuxna av sexualitetens sprängda gränser. Unga flickor får könssjukdomar, hiv ökar igen och familjer splittras. I ögonhöjd på mataffären finns pornografin vars bilder etsas in i barns och vuxnas sinne.
Mitt i festivalen finns Svenska kyrkan och ärkebiskop Anders Weiryd. Hade jag varit biskop hade jag vägrat vara med i en festival där man talar om synd som någonting positivt. Synd är lidande, död och bortvändhet från Gud.