Det ömsesidiga våldet i Israel-Palestinakonflikten har inte fört freden en centimeter närmare under alla de år konflikten pågått.
Diplomatiska och politiska ansträngningar har varit lika verkningslösa. Det är tid att inse att varken diplomati, politiska påtryckningar eller parternas våldsanvändning för till målet fred i Mellanöstern.
Orsaken är inte att Israel inte vill ha fred. Majoriteten israeler vill säkert få slut på konflikten men Israels regering klarar inte av sina fanatiker bland framförallt bosättarna. Inte heller den palestinska myndigheten har koll på sina fanatiker, vapenvilan stoppade inte granaterna över Israel. Hamasledningen har mindre kontroll än vad organisationen själv vill erkänna.
Motsvarande låsningar finns i FN:s säkerhetsråd. USA:s vetorätt stoppar alla effektiva åtgärder riktade mot Israel.
Så vad är lösningen - om det finns någon?
Lösningen är tvångsåtgärder riktade mot båda parter och den som sitter på lösningen är Europa. Europa har också det moraliska ansvaret; Förintelsen var en europeisk produkt, antisemitismen har varit en skamfläck i denna del av världen. Det var Europa som "skänkte bort" Palestina till judarna och därmed kränkte dem som då bodde i området. Detta ansvar medför förpliktelser av ofrånkomlig karaktär.
Europa bör deklarera sin avsikt att ta detta ansvar och samtidigt be USA att hålla fingrarna borta. En sådan deklaration måste innehålla två avsiktsförklaringar:
1) En förklaring riktad till palestinierna och omvärlden som går ut på att Israel ska ha säkra och erkända gränser, att staten Israel har tillkommit för att stanna
2) En förklaring riktad till Israel och dess vänner om att 1967 års gränser skall gälla, att bosättarna ska bort och en palestinsk stat utropas.
Till dessa avsiktsförklaringar ska fogas ett besked om att Europa med tvång och om så behövs med våld tänker skapa och vidmakthålla fred i området. Muren rivs och i dess ställe etableras en säkerhetszon hårdbevakad av europeisk militär.
Det är förstås inte oviktig att utreda om påståendena om folkrättsbrott har fog för sig, att klargöra Jerusalems status, att bestämma vad som ska ske med bosättarnas fasta egendom och att klara ut hundratals andra frågor.
Men lägg det åt sidan tills vidare. Ta de stora besluten i EU. Och ta dem nu.
