Miljontals kvinnor lever under mycket svåra förhållanden. De lever under fattiga förhållanden och många gånger under flera former av förtryck och våldsamheter.
Globaliseringen har bidragit både till det bättre och till det sämre för människor i utvecklingsländerna. När multinationella bolag började etablera sig i u-länder gjorde de inte det av välvilja utan för att tjäna pengar. Men Paul Krugman har en poäng när han skriver i sin senaste bok "Krisen": "...oavsett hur låga de inblandades (multinationella företag) motiv var resulterade det i att hundratals miljoner människor kunde lyfta sig från yttersta misär till något som i vissa fall var förfärligt men inte desto mindre betydligt bättre."
Kvinnor och män har fått jobba under omänskliga arbetsvillkor, men utvecklingen mot en mer globaliserad värld har också med tiden påverkat hur människor runt om i världen själva ser på de mänskliga rättigheterna. Den ökade medvetenhet som globaliseringen bidragit till har gjort att frågor som tidigare enbart förknippades med den egna staten, nu även involverar företag.
När kontroller gjordes av exempelvis indiska leverantörsled spreds nyheten snabbt om hur deras fruktansvärda arbetsmiljö såg ut och om den stora förekomsten av barnarbete. H&M är ett exempel på ett företag som använder sig av indisk arbetskraft, och när detta upptäcktes började H&M arbeta för att säkerställa bra villkor för arbetarna i leverantörsfabrikerna för att vi som konsumenter ställde krav. Det ansvar som företag tidigare haft, har i dag gått mot en utveckling att även omfatta sociala och etiska frågor. Men man ska vara medveten om att det i många fall bara är mycket prat och lite handling.
EU är världens största biståndsgivare, där fattigdomsbekämpning är det prioriterade målet. EU:s roll som förebild på den politiska och sociala arenan blir allt starkare, och därför är det också viktigt att politiska företrädare från Sverige ställer krav på vad biståndet ska användas till. Här ser jag kvinnors rätt till självförsörjning som en mycket viktig del. Om kvinnor får möjligheter att försörja sig själva ökar deras självkänsla, och det kan också ses som ett mycket effektivt sätt att minska fattigdomen i världen.
2006 års fredspristagare doktor Mohammed Yunus är grundaren till Grameen Bank i Bangladesh. Grameen Bank ger mikrolån till fattiga kvinnor som gör det möjligt för dem att bygga upp små givande rörelser. En kvinna lånar pengar för att köpa en höna, som ger ägg som hon kan sälja och för de pengarna kan hon livnära sin familj och efter hand kanske investera i ännu fler djur. Företagsformen kallas socialt företagande. Detta är ett exempel på där målet för företaget inte är att dela ut vinsten till aktieägarna men att återinvestera den för att få ännu större resurser att tackla samhällsproblem.
Det är viktigt ur ett långsiktigt perspektiv att vi finner en global lösning på hur företag ska få agera. Men det jag framför allt ser som en reell möjlighet är att påverka vilka lösningar och riktlinjer EU kan ta fram för att europeiska företag ska ta ett etiskt och socialt ansvar gentemot samhället.
Jag ställer upp som kandidat till EU för Socialdemokraterna med budskapet att EU ska använda sina finansiella biståndsmuskler för att se till att fattiga länder inte säljer sina medborgares rättigheter till multinationella företag. Kvinnor och arbetstagares rättigheter anser jag ska vara en av de viktigaste punkterna när EU förhandlar om bistånd.