26 februari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Våra barn är också skapade med fri vilja


Efter att först ha läst Alf B Svenssons (ABS) och Erling Anderssons (EA) insändare den 20 mars och därefter signaturen "Mammans" replik den 25 mars, vill jag dela följande tankar.

Att bli föräldrar är något av det mest fantastiska som kan hända och samtidigt är det ett åtagande som gränsar till det omöjliga. Vi vill ge våra barn en god uppväxt att bygga sina liv på och skapa förutsättningar för ett gott vuxenliv. Som kristna föräldrar vill vi dessutom förmedla vår tro till barnen. Föräldrar vill lyckas i det stora uppdraget. Men tron kan inte ägas "i andra hand" - var och en måste ta personlig ställning till hur han eller hon vill leva.

Visst är det av högsta vikt att föräldrarnas tro genomsyrar familjelivet i alla dess aspekter. Inte för att det per automatik leder till att våra barn kommer att dela vår tro, utan därför att "tron utan gärningar är död".

Församlingens roll som positiv (uppväxt) miljö för våra barn och som stöd, uppmuntran och vägledning för föräldrarna kan inte nog betonas. Ett problem är att vi alltför ofta har ett slags mekanisk syn på vår relation till Gud. "Om jag gör mitt så fixar han resten" tycks vi tänka. Hur mycket "rätt" vi än gör finns det aldrig ett garanterat slutresultat. Därför kan jag inte instämma i slutsatserna som ABS och EA drar. De förenklar den svåra kamp som så många föräldrar lever i. Om föräldrarna gör sitt bästa och församlingen lever upp till sin uppgift, leder inte detta automatiskt till att: "Då skulle fler barn finna vägen till en personlig tro. Medlemsraset i våra församlingar skulle minska."


Jag känner
väldigt mycket med dig "Mamman". Jag förstår att du sörjer över att dina barn inte delar din tro och församlingsgemenskap och jag delar din erfarenhet. Glöm inte bort att dina barn har valt att använda den gudagivna gåvan "den fria viljan". Den är en av de saker som visar att vi är skapade till Guds avbild. På så sätt finns det en skönhet mitt i smärtan. Detta säger jag inte för att förringa smärtan.

Gud själv delar din/er erfarenhet. Hans älsklingskapelse, människan, valde att använda sin fria vilja till att välja bort honom. Det du beskriver i din insändare är hur det har varit och hur det är just nu. Du har ännu inte sett slutet. Du behöver inte dra slutsatsen "att det tycks vara för sent". Du vet inte något om morgondagen.

"Mamman" och till alla oss andra mammor och pappor som sörjer över att våra barn inte tycks dela vår tro - se inte ner på er själva - ni har efter vars och ens förmåga gjort ert bästa.

Fler artiklar från Debatt